Det är snart nytt år och dags för ett litet bokslut.

Så här i de sista dagarna av ett år går jag och funderar lite på hur det gångna året varit. Det handlar om att avsluta det gamla och påbörja ett nytt år på något sätt. På mitt personliga plan, tycker jag det mest har varit frågan om kräftgång. Visst finns det mycket saker som varit bra under året. Men också det som inte varit så bra. Sätter jag upp det på ett balanskonto, blir slutresultatet ett kraftigt minus. Vill inte så här offentligt klargöra riktigt allt som varit negativt. Men vågar klart deklarera att det gångna året största vinst, är att jag etablerat mig bra i min nya kristna gemenskap. Jag har kanske också funnit en ny kvinna i mitt liv. Eftersom det är en relativt ny gemenskap så skriver jag kanske. Vi får se hur det slutar. Men är förvånad över att vi verkar funnit var sin själsfrände. Allt stämmer bara så där bara. Sedan måste jag även tillägga att mitt senaste bilbyte till en liten BMW X1 var ett riktigt lyft. Visst jag har haft AWD förut, men den här passar mig bäst. Det är roligt när man känner hur bilen liksom blir en förlängning av förarens vilja. Att den reagerar precis som man vill. När hjulen släpper i en kurva och det enda man behöver göra är att gas mer och så har man åter fäste. Det är en härlig känsla. På fortkörningsböter har också året varit en framgång. Inte en enda bot. Det var länge sedan det inträffade senast. Min hälsa har också blivit bättre. Den senaste kontrollen visade på stora framsteg. Så kanske har det varit en hel del som varit positivt med 2014 i alla fall.

På företagarfronten så har det varit ett jobbigt år. Men det beror inte så mycket på själva företagandet, utan mer på ”relationsproblem”. Det har gjort att jag kanske inte alltid haft rätt motivation för att kämpa, även på jobb fronten. Men det kommande året kommer att bli bättre. Det är inte bara ett löfte, utan ett måste. Jag kommer under nu att få en ny bostad som jag ser framemot. Företaget skall flytta till nya lokaler under januari 2015. Vilket kommer att innebära ett riktigt lyft, tror jag. Sedan stängs kontoret helt ner i Småland och då är den tiden ett avslutat kapitel.

Att starta upp med nytt år, är alltid trevligt. Man har så stora förväntningar och planer. Man känner sig laddad på ett positivt sätt. Sedan vet jag hur det ser ut om några veckor. Entusiasmen har minskat och det vardagliga livet, har tagit över. Men den här gången är jag mer laddad än på länge. Allt ser riktigt bra ut. Visst det kommer säkert motstånd även i år. Men det motståndet skall snabbt attackeras och elimineras. Det gäller bara att vara rustad för detta, redan från början.

En annan sak som jag skall ha under det kommande året, är en sammanhängande ledighet på några veckor. Har missat det under några år nu och märker att det sliter. Ska även jobba mer på relationer med andra människor. Samtidigt som jag kommer vara noga med mitt umgänge i fortsättningen. Tänker välja dem som står mig nära noga. Kommer inte att säga upp gamla band, men kanske möblera om lite. Tror att alla borde göra det ibland.

Tänkte bara avsluta det hela med att önska alls som läser detta med att önska ett Gott Slut på innevarande år och ett Riktigt Gott 2015.  

Orsa 2014-12-29

Tomas Tobiasson

Hur behandlar vi våra Asylsökande?

Har under helgen haft kontakt med några asylsökande från Egypten och funderat lite över deras situation. Den familj som jag fick bäst kontakt med, hade flytt till Sverige beroende på sin kristna tro. De kände sig utsatta för hot från de Islamska landsmännen och deras uttalande mot människor som inte tror som dem. De framförde att de tyckte det var konstigt att de placerats i en förläggning, där även muslimska landsmän hade placerats. Själv sa jag inte så mycket till dem, men har funderat lite över det här.

Min första reaktion var att man borde försöka göra något åt detta. Att fly från ett land p.g.a. sin tro och sedan möta sina motståndare även här. Kan det vara rimligt. Flydde man inte hit för att man var rädd för sin egen och familjens säkerhet. Samtidigt så tycker jag att man bör vara tacksam över att få komma hit. Personalen på anläggningen gör säkert allt för att de skall känna sig säkra i det här landet i väntan på att deras ansökan skall behandlas i vederbörlig ordning. Men samtidigt så borde man kunna ordna det så att de olika grupperingarna redan från början placeras på olika anläggningar eller åtminstone i olika logement. Borde inte vara så konstigt.

Jag har själv en kristen uppfattning och kanske naturligt väljer att stödja mina trossyskon i första läget. Men samtidigt vill jag även skydda de muslimska asylsökanden och självklart låta dem utöva sin religion fritt i vårt ända rätt fria land. Min grundinställning är att varje enskild människa ska ha den mest grundläggande rätten att självständigt få välja sin religion, åsikt o.s.v. De kristna skall inte slå sig för bröstet. Tänk på allt som hänt även under historien. Vi var inte så mycket bättre med korståg, häxbränning och förföljelse av frikyrkofolk.

En annan fråga är om vi skall ta emot flyktingar eller inte. Tycker i princip att vi skall ta emot de människor som kommer till vårt land. Men frågan är bara om vi behöver begränsa antalet som kommer eller om de på lite sikt skall få återvända till sina hemländer igen. Det är en svår fråga att ta ställning till. Men den behöver definitivt lyftas upp på dagordningen och inte sopas under mattan, som det görs i vår riksdag. Vill inte tro att 13 % av Sveriges befolkning röstar på ett parti med rasistiska åsikter. Tycker att man skall lyssna på folkets röst och acceptera folkets röster.

Kan mycket väl förstå att vi inte kan hjälpa alla människor och att vi kanske borde hjälpa de människor som finns i det här landet i första hand. Det finns många som far illa bland våra egna. Det är bra om vi själva som medborgare, tar bort skyddslapparna och ser verkligheten som den är. Tänker på barn, äldre och sjuka. Tänker på dem som saknar arbete och bostad. Här har vi alla ett ansvar. Var tog det s.k. folkhemmet vägen? Vi kan inte hjälpa alla, men vi kanske kan hjälpa någon.

Är bara en vanlig dödlig som försöker uttrycka mina tankar. Kanske jag dessa tankar bidra till en något mjukare värld. Man kan ju alltid hoppas.

 

Orsa 2014-12-15

 

Tomas Tobiasson

tomas@angamato.se

Alla är värda en ny chans!

Alla är värd en ny chans.

Sitter i kväll och funderar på hur mitt liv blev.  Har ofta haft både dalar och riktiga toppar i mitt liv,  Det tror jag de flesta människor har här i livet. Den senaste motgången är min separationen som jag gått igenom i år, Det som såg så bra ut med förlovning och allting, blev inte riktigt vad jag tänkt mig. Tror att det beror på att jag gick för snabbt in i ett nytt förhållande, efter en jobbig skilsmässa, För några månader såg mitt liv ganska dystert ut och tankarna kretsade mycket runt framtiden. Skulle jag välja att flytta tillbaka till Småland, stanna flytta vidare eller stanna kvar i Orsa.

Berättade saken för en kompis i telefonen. Han blev alldeles tyst i luren, innan jag deklarerade att jag inte hade några planer på att återvända till min bostadsort i Småland. Berättade att jag inte kunde se någon som helst  framtiden där nere. Talade om för honom att  jag upplever att jag inte är välkommen där mer. Berättade även om massa andra saker som påverkat mitt ställningstagande. Han sa säga att han förstod min inställning. 

Har även funderat på att flytta till storstan. Det skulle underlätta rätt mycket i mitt arbete. Men vill inte fly från Orsa, bara för att jag blivit singel igen. Men är öppen för detta alternativ i framtiden. Men först måste jag landa lite.

Det innebär att jag beslutat mig för att stanna kvar i Orsa ett tag till. Skall bygga upp det lilla företag som drömt om länge. Trivs bra i min församling i Mora. Har även ansvar gentemot min personal. Trivs bra i samhället och det sociala umgänge som jag lyckats bygga upp under min tid här. Visst finns det nackdelar med att bo lite avsides, så betyder det att jag skall ge Orsa ännu en chans.

På kärleksfronten har det börjat hända lite saker. Men inget som jag tänker presentera här och nu. Har lovat både mig själv och x att vi ska ta det lugnt. Inga fler kortvariga förhållande. Ingen stress eller press. Vi tar en dag i  taget och ser vart den här stigen leder oss.  Vet ju redan nu vart jag vill att den skall leda. Men det kan komma många hinder på vägen. Även om jag tror att hinder kan övervinnas om båda vill. 

Det finns många personer inom svensk kristenhet som säkert höjer på ögonbrynen. "Är han redan på gång?"- Ja jag är redan lite på gång. Varför skall gråta över spilld mjölk. Jag tänker inte leva själv resten av mitt liv.. Tror inte Gud skapats oss för att leva själva. Visst en separation är ett misslyckande i sig. Men det gäller att inte ligga ner när man trillat och slagit sig. Reser mig alltså upp igen och tycker att även jag är värd en ny chans.

Orsa 2014-11-15.

Tomas Tobiasson

Vår kära krona sjunker!

Kronans värde det lägsta på fyra år.

 

Vår svenska krona har fallit konstant i värde sedan i somras. Orsaken kan man finna i det rekord låga reproräntan som Riksbanken har infört i somras och som ytterligare sänkte i förra veckan.

Vad innebär detta för oss som privatpersoner? Det som kommer att märkas i våran plånbok är att våra importerade varor kommer att bli dyrare för oss att köpa. Vilket med stor sannlikhet kommer att medföra en ökad inflation. Den ökade inflationen kommer att medföra att lönerna stiger. Detta leder till att våra svenska varor åter igen kommer att stiga i pris och efterfrågan kommer därmed att minska. Frågan är nu våra politiker och fackföreningar kommer att tillåta reallönesänkningar. Det vore bra för landet och vår sysselsättning, men en nackdel om vi tittar i vår egen plånbok.

Min grundinställning är att vi måste producera mera varor/tjänster som kan exporteras. Genom att öka exporten så kommer valuta att strömma in i landet. Samtidigt bör den gamla principen av att vi skall köpa svenska produkter åter införas. Problemet är bara den att vi inte kan på stå att den svenska kvalitén är bättre än något annat lands. Men det kanske ändå vore värt ett försök.

Vi får väl se vad som händer i framtiden. Men som en vanlig medborgare har vi svårt att påverka vår ekonomiska tillvaro i en alltmer utbyggd global ekonomi.

 

Orsa 2014-11-05

Tomas Tobiasson

tomas@angamato.se

Min personliga tro och åsikt om helande och mirakel pastorer.

Efter TV4 rapportering angående ”Mirakel Pastorer” har jag fått frågan hur jag ser på det hela. Jag har funderat rätt mycket på frågan och jag säger så här. Jag gillar inte dessa pastorers sätt att undervisa och hela människor. Det jag inte gillar är först och främst deras sätt att ”piska” upp en stämning, som gör att människor kan bara ryckas med. Har själv besökt Pastor Jens Garnfeldts möten. Hans sätt att be för människor stämmer inte med min tro på hur helande kan förlösas. Han påstår också att ett helande ägt rum. Om man läser i Bibeln så gör inte ens Jesus detta. Han säger bl.a. att man den spetälska skall visa sig upp sig för prästerna(dåtida experter) och sedan inte sprida det som ägt rum. Detta stämmer inte riktigt med min uppfattning med de mirakel gudstjänster som Jens Garnfeldt håller. Men det är inte min sak att döma honom.

Det som jag däremot vänder mig kraftigt emot är hans påstående att ett helande ägt rum. Har själv en god vän som p.g.a. detta påstående själv börjat laborera med medicinering. Vilket har fått andra följder också. Tycker man skall uppmana den som man tror ha blivit helad, att besöka sin läkare och där man medicinskt kan konstatera om ett helande ägt rum eller inte. Att påstå något, utan att ha belägg för detta är inte okej från kristet perspektiv. Ser det lite som kvacksalveri. Skulle man dra det till en rättsligprocess, finns det mycket som skulle tala för en fällande dom mot Jens Garnfeldts agerande.

Men jag tycker det är bra att det väcks debatt om ”helandets” kraft. Tror själv på att det händer under ibland. Men jag tror mer på bön och samtal med Gud i det enskilda rummet eller i mindre grupper. Jag tror inte att Gud har anseende till person. Det handlar inte om du eller din före bedjare har ”rätt” kontakt med vår skapare. Det handlar mer om din tro och vår relation med vår skapare.

Jag har flera bekanta och vänner som bevisligen har blivit helade genom ett mirakel. Kan nämna en man som hade cancer i lungan. Operation var planerad och man skulle bara ta några sista bilder inför operationen. Man kunde då konstatera att cancer angreppet var borta. Någon medicinsk förklaring fanns inte. Men han fick åka hem samma dag. Det är några år sedan och han är fortfarande vid gott mod och fri från cancer.

Jag anser också att man kan se den sjukvård och den kunskap som finns inom området som ett sätt att bli frisk. Om vi tror att Gud är skaparen, så har han skapat också de duktiga medarbetarna som betjänar oss på olika sätt inom sjukvården. Ser även forskare m.fl. på samma sätt. Genom att vi sammanförs med dessa så ser jag dem som ett redskap åt Gud. Sedan spelar det ingen roll om dessa medarbetare är troende eller ej. Gud kan använda dem ändå.

En annan fråga som jag brukar få är ”men varför helar inte Gud alla” som vi ber för. Jag skall vara ärlig och säga att jag inte vet. Men samtidigt kan jag ändå förstå att det alla inte kommer att bli botade från alla sjukdomar. Det står klart och tydligt att vi har ett liv här på jorden och att våra dagar är räknade. Våra kroppar slits ut o.s.v. Det är alltså oundvikligt att vi förr eller senare kommer att lämna jordelivet och gå i ett annat stadium. Det handlar då inte om vår mänskliga varelse, utan om vår själ. Jag är själv inte rädd för detta steg, men vill ändå stanna kvar i mitt jordeliv ett tag till. Eftersom jag har en tro som bygger på en stabil kristen grund känner jag mig trygg. Att tro handlar mycket om en inre övertygelse och inte bygger på vetenskaplig fakta är något som jag efter grubblerier också kommit fram till. Om det skulle vara så att min övertygelse är felaktig, så måste jag också acceptera detta. Skulle det vara så, så har jag ändå mött en massa trevliga trossyskon här i jordelivet och haft trevligt till-sammans med dem. Visst har jag mött flera människor som säger sig vara kristna, som inte enligt min mening lever efter mitt kristna ideal. Men det står också att ”ogräset skall växa upp tillsammans med den goda säden”. Jag dömer ingen, men jag har ändå en mening om att förtal, baktaleri o.s.v. inte bör förekomma inom en kristen gemenskap. Det är något som andra personer utanför vår gemenskap observerar och har synpunkter på. Något som också väcker frågor och synpunkter på oss som kristna. Vill också passa på att säga att jag upplever att det finns många fina vänner utanför de kristna leden, som lever ett liv som väl motsvarar min idealbild som kristen. Jag tror inte att det handlar om vilken församling eller kyrka man tillhör. Det handlar mer om var och ens personlilga livsstil.Jag är inte perfekt och lever heller inte alltid efter Guds bud. Men jag vågar stå för mina handlingar och erkänna de också. Jag är ju en vanlig männsika av kött och blod, precis som du.

 

Orsa 2014-10-30

Tomas Tobiasson  

tomas@angamato.se

Vad betyder en advokats sektretess.

Finns det någon sekretess hos advokaterna?

Efter att ha läst en liten artikel angående beslut från förvaltningsdomstolen och Kammarrätten så börjar jag fundera på om sekretessen hos en Advokat gäller eller inte. Enligt dessa domstolar så gäller den inte om det är skatteverket som frågar.

Det hela rörde sig om en skatterevision gentemot en Advokatbyrå i Stockholm. Byrån hade med hänvisning till den sektretess som gäller för advokater att man inte kunde besvara några uppgifter som skatteverket begärt in. Förvaltningsrätten och Kammarrätten valde att gå på skatteverkets linje och förpliktigade Advokatbyrån att lämna ut de handlingar som skatteverket begärde. Dessa beslut överklagades av Advokatbyrån. Nu har Högsta Förvaltningsrätten valt att inte ta upp ärendet. Därmed står Kammarrättens beslut fast.

Min högst personliga reflektion är om det får gå till så här.Skall man som klient till en Advokat behöva riskera att de uppgifter som man lämnar i förtroende, skall behöva lämnas ut till skatteverket. Nästa gång kanske är kanske en åklagare som begär uppgifter, skall dessa då lämnas ut eller???

Bara en stilla fundering.

Orsa 2014-10-13

Tomas Tobiasson

Ta de uppdrag som du känner dig kallade till

Ta de uppdrag som du känner dig kallade till.

Under de senaste veckorna så har jag känt mig uppmanad att ta kontakt med en god vän.
Han har det jobbigt på nästan alla plan. Arbete, relation, ekonomi och sjukdom. Men jag har samtidigt känt att tiden ännu inte varit riktigt mogen.

Så hände det en sak i fredags kväll, som gjorde det att vi kom in på hans personliga situation. Han bara brast ut i tårar och frågade rakt ut om jag kunde hjälpa honom med hans ekonomi. Eftersom jag har en levande tro på en Gud, så kände jag bara att jag skulle ta chansen. Brukar inte hjälpa de vänners som står mig nära. Men den här gången kände jag att vi skulle göra ett undantag. Känner att tiden är mogen nu. Fick det också bekräftat då en tredje person ställde frågan om vad som var det största problemet i hans liv. Svaret kom omedelbart och det var det problem som jag känt inombords länge.

Sedan är det här inte frågan om ett kommersiellt uppdrag. Det här är något som jag gör som medmänniska.  Ibland kan man använda sin profession utan att räkna allt i kronor och ören. Det handlar om medmänsklighet i en väldigt hård värld. Det man glömmer bort den lilla människan allt mer. Det handlar inte bara om ettor och nollor. Det handlar om människor av kött och blod, med samma typer av känslor och tankar som vi alla delar. Tror på ett mjukar samhälle, där alla kan göra en insats för någon medmänniska.

Orsa 2014-10- 29

Tomas Tobiasson

Att vakna en timma för tidigt och tänka lite

Lördagen den 20 september 2014

Vaknar en timma tidigare än vanligt idag dag. Idag är det lördag jag har planerat att göra allt det där man aldrig hinner. Ja Ni vet.

Det är alldeles tyst i huset och inte ens bilarna har börjat rulla på vägen strax utanför fönstret. Det enda som hörs är min Sambos andetag. Inte ens hundarna kom och hälsade när jag var på toan alldeles nyss. Så jag kröp ner i sängen igen.

Börjar fundera över livet i största allmänhet. Om min tro på Gud- Om familjesituationen, om mitt arbete, om min relationer till vänner och andra medmänniskor. Tänk vad min lilla hjärna har många tankar som bara kan rusa runt i skallen.

Men varför blev livet så här?
Jag tror att det beror på alla de val som jag gjort tidigare i livet. Varje val kan liknas vid en korsning när man kör bil. Man måste välja om man skall svänga höger, vänster eller om man skall köra rakt fram. Utifrån detta val så bestämmer vi vart vi kommer i livet.

En ständig skilsmässa
Författaren och debattören Marcus Birro skriver att livet är som en ständig skilsmässa. Människor träffas för en stund, en dag, en vecka, en månad, ett år ....
Eller så träffas man för livet.  Men oftast skils våra vägar efter ett tag. Visst det kanske måste vara så, man kan ju inte hänga ihop dygnet runt i ett helt liv. Men varför missar man att så ofta att hålla kontakten. Vi lever i ett kontaktvärld idag. Det är lätt att skriva ett mejl eller ta kontakt via mobilen. Även om det fysiska avståndet är långt, är det möjligt att hålla kontakt ändå.

Var det bättre förr?
När man knappast flyttade från den egna orten och vännerna bodde kvar på samma plats. När man gifte sig en gång i livet. När man började jobba på en arbetsplats efter skolan och stannade där för resten av livet.

Nej det tror jag inte. Men det livet kanske var tryggare på något sätt. Man visste vad man hade och vad som förväntades av en liksom. Idag är det ju lite annorlunda.

Ständiga mål.
Idag har varenda människa olika typer av mål, för sitt liv. Målen är ofta flera och ofta förknippade med materiella saker. Vi ska köpa den där bilen, huset, soffan, poolen.... Vi ska jobba med det som vi gillar. Vi tror på frihet, broderskap och
jämlikhet. Vi fylls av ständigt nya behov. Det som var bra igår, blir stenålder i dag.


Var tar den lilla människan vägen?
Men var tar den lilla människan vägen i alla dessa mål, behov, deadlines, krav, möten och målformuleringar. Jag tror att man mår bra att stanna upp, andas och fundera ibland. Precis som jag gör just nu.

Det är lätt att ryckas med i stressen.
Det är alldeles för lätt att ryckas med i det höga tempot som omvärlden har. Men måste vi verkligen göra det? Nej ! Vi har ju precis som alltid ett val att göra.

Det är skönt att vakna en timma förtidigt ibland.
Därför tycker jag det är skönt att vakna "en timma förtidigt" och ta sig lite tid för att tänka fritt. Att skriva ner sina tankar, fundera och t.o.m. skriva ner ett utkast till en blogg. Att låta pennan glida fritt och senare skriva ner dem i datorn och göra det där blogg inläggen.

Har bestämt mig för att dela mina tankar offentligt ibland
Jag har bestämt mig för att dela mina innersta tankar offentligt ibland. Kanske finns du är ute i rymden, som har samma funderingar.  Kanske kan vi utbyta tankar och samtal.

Tror på tankekraften och dess enorma kraft.
Jag har läst de flesta böckerna som Bodil Jönsson har skrivit för några år sedan. Började med "Tio Tankar om tid" och de som kom efter.  Där beskrivs det här med att tankar måste få ta tid, utvecklas och så småningom leda fram till ett beslut. Tror att det är så allting börjar. Med en tanke, idé och sedan en handling.

Oj vad mycket man hinner med på en timma.

Orsa 2014-09-21

Tomas Tobiasson.

Några av mina personliga brister. Del 1.

Orsa 2014-09-19

Den här bloggen kommer att bli lite jobbig att skriva om. Men det är lika bra att sätta igång. Känner redan nu att vi tar en brist per blogg och gör en liten serie.

En av de största bristerna som jag har i mitt liv är att jag nästan alltid försöker hjälpa mina klienter att få rätt, hur fel de än har. Jag anser att om man får ett klientuppdrag, så skall man göra allt för att ta tillvara på klientens önskemål. Det innebär ibland att jag måste ställa upp och göra saker som jag anser är omöjligt. Ofta lyckas det och ibland så misslyckas det också.

Låt mig ta ett exempel: Förra vintern företräde jag ett företag i en konkursförhandling gentemot staten. Vid första förhandlingen lyckades jag för min klients räkning, få ett anstånd med tre veckor.

Min klient betalade in ca 500.000kr till staten omgående, för att få detta anstånd. Både Staten och min klient var nöjda, med denna uppgörelse. Då företagets redovisning inte var korrekt, var flera av statens påstådda skulder felaktiga och kunde rättas upp. Problemet var bara den att klienten hade så stora brister att detta inte gick att genomföra på dessa tre veckor. Min klient letade sätt, att få fram det kapital som saknades. Vid nästa förhandling så fick jag till ett ytterligare anstånd med fyra veckor. Jag talade redan då om för min klient att vi inte skulle kunna rekonstruera redovisningen inom den här tidsramen. Vid den tredje förhandlingen så lyckades jag få med mig tingsrätten, på ett ytterligare anstånd med en vecka. Något som staten genom sitt ombud motsatte sig. Min klient sa sig då ha pengar inom räckhåll. Något som han bevisligen hade. Jag hade kontrollerat att en annan affär skulle innebära att pengar kom fram till den aktuella skulden. Jag förstår inte riktigt hur jag själv lyckades få till ytterligare ett anstånd, men det gick. Det blev ytterligare ett anstånd. Men då tingsrätten för gång nummer 6 skulle pröva konkursansökan beslöts att pengarna senast en viss dag och klockslag skulle landat på statens konto, annars skulle bolaget försättas i konkurs. Min klient lovade dyrt och heligt att det hela skulle infrias från hans sida. Tyvärr kom aldrig några pengar fram och bolaget försattes i konkurs.

Efteråt ställer jag mig frågan om jag gjorde rätt eller fel. Borde jag istället gått med på statens framförda krav från början? Ja kanske jag borde ha gjort detta. Men om man tittar lite krasst på saken i efterhand. Vad hade det inneburit för min klient och staten? Detta hade inneburit att staten inte fått in de 500.000kr som min klient lyckades betala, innan konkursen och för min klient att motsvarande belopp hade påförts honom som en personlig skatteskuld. Att vi sedan efter konkursutbrottet lyckats sänka bolagets skatteskuld med ytterligare ca 275.000kr beroende på tidigare felaktiga deklarationer innebär att min klients betalningsansvar minskar ytterligare.

I ett liknande fall under våren så lyckades jag rädda ett annat bolag. Skillnaden var att min klient p.g.a. olika lyckliga omständigheter lyckades betala hela sin skatteskuld och därmed förhindra att en familjegård försåldes genom en konkursförvaltares försorg. Skall jag vara ärlig så trodde jag heller inte denna gång på att vi skulle lyckas. Men ibland så faller alla kort på plats och då mår man bra.

Vet inte om den här egenskapen är en brist? Kanske är det en tillgång. Men det är alltid lika roligt att vara den "lille David som lyckas slå Goliat", även om oddsen är emot.

Tomas Tobiasson

Behöver man vara så präktig?

Orsa 2014-08-14.

Nu är snart sommaren över för den här gången. Eftersom jag jobbat ganska mycket i denna varma sommar, har jag inte gått i kostym och kavaj. Har helt enkelt tagit på mig ett par shorts och en enkel t-tröja. Men idag när jag klädde på mig tänkte jag lite på hur jag såg ut. Tog en enklare uniform bestående av tröja och ett par jeans. Tog självfallet på mig ett par svarta "välborstade" skor. På vägen till kontoret funderade jag lite över min klädsel och kom fram till följande.

Jag liksom alla andra människor tycker om att visa upp en bild av oss själva, som inte alltid är helt korrekt. Genom att klä oss lite extra formellt, så får vi en utstrålning som visar pondus. Men egentligen så är det samma Tomas som i t-tröjan och shortsen. Varför är det så? Vet också av egen erfarenhet att man blir behandlad olika p.g.a. klädsel. Detta märktes speciellt en gång då jag i mitt "gamla liv", åkte ut och tittade på en ny bil. I det livet, var jag noga med vilken bilmodell som jag körde och hade för vana att köra lite mer exklusiva bilmodeller. Jag besökte som vanligt min bilhandlare som jag varit stammis hos i flera år. Min klädsel var fritidsklädsel(hundkläder), skulle ju ut med hundarna efter åt. Min ordinarie säljare hade semester och det satt en ny kille på hans rum. Jag frågade om jag kunde få en broschyr på en exklusivare Audi, samtidigt som jag bad om att få provköra en demovagn som stod utanför. Han talade då om för mig, att den bilen vara alldeles för dyr för mig och vill i stället sälja en WV Passat. Prisskillnad ca 250.000 kr på den tiden. Det slutade med att jag gick därifrån och var lite små sur. Vid nästa besök ett par veckor senare, så hade jag min vanliga uniform på mig. Samma kille som troligen kände igen mig, kom rusande emot mig och ville presentera just den Audi som jag tidigare ville prova. Men jag avvisade jag honom på samma sätt som han avvisat mig. Det blev fler affärer på det stället, men inte med den här säljaren. Tänk på vad valet av klädsel, kan ha för betydelse.

Har andra exempel på liknande händelser. Men dessa tar vi inte idag.

Jag har funderat lite vidare på ämnet en stund. Vi människor har väldigt svårt att visa de små skavanker som vi har. Vem vågar säga som det är egentligen? Tror att alla människor har problem som vi brottas med på ett eller annat sätt. Men dessa är vi experter på att dölja. Är det någon som frågar hur det är, kommer alltid standarsvaret "allt är bra med mig, hur är det med dig". Det värsta är de kristna trossyskonen som försöker nästan alltid dölja sina skavanker. De kör alltid lagligt tills man passerat 2 mils radie från hemmet. Sedan beter man sig, precis som alla andra. Oj här kanske jag trampar på en öm tå. Men jag skall erkänna, jag är precis lika dan själv. Man tror liksom att man kan dölja saker och ting för Gud. Man har sitt lilla pappskjul runt sig. Men han ser igenom detta, vi kan inte dölja något för honom. Ibland vill man inte erkänna sina problem ens för sig själv. Man har en massa klyschor till sitt försvar. Varför är det så?

Tänker skriva en ny blogg inom kort. Där skall jag ta upp några brister som jag själv har och helst vill sopa under mattan.

Tomas Tobiasson

Jag har funderat lite vidare på ämnet en stund. Vi människor har väldigt svårt att visa de små skavanker som vi har. Vem vågar säga som det är egentligen? Tror att alla människor har problem som vi brottas med på ett eller annat sätt. Men dessa är vi experter på att dölja. Är det någon som frågar hur det är, kommer alltid standarsvaret "allt är bra med mig, hur är det med dig". Det värsta är de kristna trossyskonen som försöker nästan alltid dölja sina skavanker. De kör alltid lagligt tills man passerat 2 mils radien från hemmet. Sedan beter man sig, precis som alla andra. Oj här kanske jag trampar på en öm tå. Men jag skall erkänna, jag är precis lika dan själv. Man tror liksom att man kan dölja saker och ting för Gud. Man har sitt lilla pappskjul runt sig. Men han ser igenom detta, vi kan inte dölja något för honom. Ibland vill man inte erkänna sina problem ens för sig själv. Man har en massa klyschor till sitt försvar. Varför är det så?

Tänker skriva en ny blogg inom kort. Där skall jag ta upp några brister som jag själv har och helst vill sopa under mattan.

Tomas Tobiasson

Data strul!

onsdag den 16 juli 2014.

Den här dagen har inte varit speciellt rolig. Datastrul direkt från början. Hade planerat att göra klart ett bokslut idag. Tyvärr så har det inte gått att göra. Hela verksamheten har stått stilla under snart sex timmar. Vad jag idag inser är att det är svårt att vara utan våra datorer. Visst jag har tillgång till internet. Men inte till de viktiga interna filerna på vår server.

En datatekniker har suttit i fem timmar nu och verkar nu ha fått klart det hela. Skall strax få nya lösenord och så tror jag att det skall fungera igen. Har tappat ca 1 dags arbete. Men vad gör man inte. Ingen idé att vara sur. Idag är supporten värd varje krona.

Hur tänker våra ungdomar egentligen???

Tisdagen den 15 juli 2014.

Har funderat över ett samtal jag hade med en ung kille på drygt 20 år. Vi satt och små pratade om hans framtid och vad han ville göra i framtiden. Nämnas i sammanhanget är att han aldrig haft ett riktigt arbete sedan han lämnade skola för två år sedan. Då bortser jag från de små försök till arbete i restaurangbranschen, som blivit mycket korta. Ingen vill anställa honom med andra ord.

När vi pratat lite kom det fram att han inte tyckte om att jobba. Visst det var roligt med arbetskamrater och att man fick lön. Men inte att jobba. Jag ställde då en fråga vad han ville göra i framtiden. Fick svaret att han ville resa runt och upptäcka nya platser. Min följdfråga blev då vad han skulle leva på och vem som skulle bekosta resandet. Fick då reda på att det löste sig säkert, men en sak vara han säker på och det var att jobba ville han inte.

Frågan jag ställer mig är nu. Har vi råd att ha sådana här människor(parasiter) i vårt land. Många uttrycker i massmedia, avsky för våra invandrare som kommer hit och tar våra jobb. Men vem skall utföra dessa när många unga inte tänker ta de jobb som ändå finns. Kanske skall vi börja göra samma uttalanden om de svenskar som inte vill arbeta och vart skall vi skicka dem i så fall??

Jag vet att min text idag kan provocera några. Men det är min avsikt. Vi måste vakna upp! Vi måste reagera!

Har själv en son på 20 år. Han har förstått det här med att man måste arbeta. Har idag två jobb inom hemvården och är nöjd med dem. Kanske inte så roligt alla gånger, men tills han hittar sitt drömjobb eller börjar läsa vidare så fungerar det. Men det är klart! Han har kanske färgats lite av min uppfostran. Tror de flesta av dagens ungdomar har samma inställning som min son. Men det finns många som har en annan inställning.

Hur skall vi lösa detta problem då? Enligt min egen uppfattning skall vi sluta att betala ut bidrag till människor som inte vill göra rätt för sig. Sjuka och handikappade skall vi självklart ha en omsorg om. Men folk som inte vill arbeta och har en möjlighet att få ett jobb, dom skall vi inte försörja genom bidrag och liknande. Hårt? Nej jag tycker inte det. Se på vad som händer i naturen. De svaga slås ut snabbt. Varför skall vi andra försörja dem???

Börjar trivas allt bättre med livet i Orsa

Tisdagen den 1 juli 2014.

Har precis kommit hem från en hundpromenad. Har funderat lite över hur jag mår och trivs här i Orsa. Har bott här i snart ett år och börjar känna mig riktigt hemma i byn. Har börjat få vänner, jobbet fungerar allt bättre, har en sambo som jag trivs med och sedan den fantastiska natursköna om-givningar som alltid ger mig nya vyer varje dag.

Har  även återfunnit en församling som tog emot mig med en öppen famn. Trots alla fel och brister som en sådan person som jag har. Har som jag tidigare skrivit varit lite tveksam till nya kristna kontakter. Men den tvekan är definitivt borta nu. Ha med andra ord hittat hem igen.

Finns det då inga nackdelar med att flytta hit? Ärligt talat så är det väl lite fart i livet som saknas ibland. Men känner man behov av lite stress, är det bara 30 mil till huvudstaden. Efter en eller ett par dagar, är det skönt att komma "hem" till lugnet igen. Alltså går det att bota detta lilla behov ganska snabbt. Även om jag numera bor i glesbygden numera, så finns alltid nätet. Men det är klart det finns inte fiber-nät överallt. Men det fungerar ändå rätt bra med traditionella telenätet och mobilt. Visst vi har i alltid mobiltäckning, men det har man inte heller i andra delar av Sverige heller. Ska man vara ärlig så är det rätt skönt, att inte alltid behöva vara nåbar heller. Vad gjorde man före mobiltelefonen egentligen. Kommer ihåg min första klump på drygt "bara" 17 kg. En dåtida statussymbol. Eller när man ringde från telefonkioskerna för att få en närmare vägbeskrivning om vägen till en kund. Men det samhället fungerade allt rätt bra då. Minns också när telefaxen gjorde sin entré på 80-talet, vilka framsteg. För att inte tala om e-post i mitten på 90-talet. Minns även hur det lät, när man kopplade upp sig via telefonnätet och använde modem på 4.800 byte. Det var tider det!

Sedan är det där med lite avstånd. Men man vänjer sig och man planerar de små resor som ändå måste göras ibland. Tittar man bilens mätarställning så kör jag mindre bil nu, än tidigare,  Kanske har jag blivit mer miljövän tänker någon säkert. Nej, men kanske lite mer miljömedveten och har fått insikten att man inte behöver stressa fram genom livet hela tiden. Detta har även påverkat mig på jobbet också. Alla beslut behöver inte tas på stört. Man kan faktiskt fundera någon dag eller två innan man ger ett svar på alla frågor.

Är det någon företagare som skulle vilja etablera någon verksamhet här i Orsa, så hör gärna av Er. Vi har många lediga lokaler och alla går inte klädda i folkdräkt varje dag. Gillar man den där musik-stilen, som saknar smörjelsen(fiol), så finns det mycket annat och lyssna på också. Fundera gärna på saken.

Nu får det vara nog för idag. Men har redan börjat fundera på morgondagens rader. Undra vad jag skall ta då.

Ha det bra och vill ni så kan ni läsa min nästa blogg i morgon kväll.

Funderar på lite kursändring i livet.

Lördag den 28 juni 2014.

Vaknade i natt igen. Brukar vara så i perioder. Gick i säng strax före elva i går kväll. Somnade nästan omedelbart. Vaknade till strax efter midnatt. Försökte somna om. Gick inte.

Det är mycket tankar som far runt i mitt huvud nu. Har en massa nya projekt på gång, hela tiden. Har bl.a. börjat ta lite längre motionsrundor på kvällarna. Det tar lite tid, men det är något som gör mig gott. Den tid som jag lägger på detta, får jag tillbaka rätt snabbt. Blir piggare, får lägre blodsocker, bättre kontakt med våra hundar o.s.v. Detta kan vara en av orsakerna till att jag är vaken just nu.

Har även en del projekt på jobbet som gnager i huvudet. Skall satsa på mer marknadsföring och planerar mycket inför detta just nu. Samtidigt så finns det som alltid lite gamla surdegar som behöver göras, när den normala arbetsbördan blivit lite lugnare. Behöver också bestämma mig för att skära ner min arbetstid något, eller kanske bestämma mig för att släppa arbetet när jag går hem från kontoret på dagen. Att ständigt vara tillgänglig stressar hela tiden. Har blivit bättre på att lämna kvar sakerna på jobbet, men det kan göras mycket på den fronten ännu.

Läste en artikel i en bok i veckan. Där skriver en läkare att om man lägger mer än 40-50 timmar på sin arbetsplats som princip så, kommer hälsan, familj och vänner att svikta. Visst jag vet ju att det är så här. Har ju diabetes, övervikt och förlorat ett äktenskap förut. Att tro att man är 25 år fortfarande, är inte realistiskt. Åldern tar ut sin rätt och frågan är, vad man uppnår med hög arbetsbelastning. När många klienter sedan är tröga betalare och helst inte vill betala alls. Ja då kan man fundera, om man inte skulle gjort något annat istället.

Pratade i går med en leverantör som står mig närma. Han skulle ha fem veckor semester i sommar. Han sa att fru och barnen måste ha sitt. Visst skulle han gå in några dagar och jobba, även om han skulle prioritera familjen i år. Känner jag honom rätt, så tar han av sin sovtid för att koppla upp sig nästan varje dag. Jag vet hur det är. Det är svårt att ta ledigt och bara stänga av. Att vara sin egen är en livstil eller ett "kall".

Nej nu skall jag stänga ner. Måste försöka få lite sömn. Skall iväg strax efter kl. sju, för att hjälpa till med att lägga ett vittrings spår, för brukshundar. Intressant, avkoppling m.m. Hoppas han där uppe ser till att regnet upphör, innan det är dax att börja gå i skogen.

Mina viktigaste sociala kontaktnät.

Fredagen den 27 juni 2014.

God morgon!

Idag droppar det lite vatten ner från himmelen. Kanske inte det bästa vädret en juni dag, men för min del är det helt okej!

Det var roligt med all respons jag fick efter gårdagens lilla inlägg. Tro nu inte att jag är alldeles ensam och isolerad. Nej, jag har byggt upp ett nytt socialt nätverk. Är kanske lite sådan som person. Gillar att prata och umgås med människor ibland eller ska jag vara ärlig för det mesta.

Under gårdagens kväll hade vi en s.k. husgrupp. Det är en liten grupp av kristna människor som träffas varje vecka i varandras hem. Vad vi gör är att FIKA(viktig del), sjunger, läser bibeln, delar tankar och ber för varandra, andra personer, för våra kommuner och vårt land. Mycket enkel tillställning där man inte behöver ha någon teologisk utbildning för att deltaga. Tror på den här idén. Man behöver en mindre grupp att tillhöra där man på ett mer personligt sätt kan dela sin tro, tankar och livet i största allmänhet. Har själv inga större problem med att tala om vad jag tycker och tänker. Men jag vet att många människor har ett motstånd för att tala inför större grupper. Hade själv det före jag började jobba. För att inte prata om hur besvärligt jag tyckte det var att prata i telefonen. Jag gick hellre flera km för ett personligt möte, istället för att bara lyfta luren. Men den tiden är över. Även om många säger att telefonerna har tystnat så använder jag den ganska flitigt. Även om jag idag ofta använder mejlen och sociala media som kontakt plats.

I morgon skall vi ha DM i bruks på Mora SBK. Är en ganska ny medlem inom denna klubb, men jag har beslutat mig för att vara lite aktiv här också. När jag blev tillfrågad om jag kunde hjälpa till tidigt i våras blev svaret ja. Är väl lite ringrostig vad gäller hunderiet, men jag har kanske lite kunskap ändå. Har tidigare tävlat lite inom bruks och lydnad och hjälpt till som instruktör i några kurser. Sedan har jag haft några hundar genom åren. (tror det är 10st), så man kanske har lärt sig ett och annat. Här brukar jag tillbringa en till två kvällar i veckan.

Stora församlingen(Centrumkyrkan i Mora). Tillhör sedan några månader denna församling. Om den är så speciellt stor vet jag inte(ca 150 medlar i matrikeln). Men den är numera mitt andliga hem. Här samlas vi lite människor, för att dela vår tro på söndagarna och någon annan kväll emellan åt. Vi är en liten grupp som brukar samlas varje fredagskväll för att be också. Man brukar ofta tala om att man har ett andligt hem och det kan jag numera säga att jag har. Jag delar de flesta av församlingens officiella inställningar. Det finns några saker som jag har en liten annorlunda inställning till. Men den helt perfekta församlingen finns ju inte och den kommer heller inte finnas, så länge jag lever och tillhör den. Vad jag menar är att jag själv inte alltid är den mest perfekta kristna människan. Jag har också lite fel och brister. Det tror jag de flesta har. Men vi lever ju och skall leva. Då kommer man alltid att ibland göra fel. Även om jag aldrig har gjort ett fel själv(Skämt).

Jag har också ett socialt umgänge på min arbetsplats som jag uppskattar. Sitter tillsammans med flera produktionsföretag i en gammal industrilokal. Vi brukar samlas för att dela våra bekymmer över en kopp kaffe varje dag. Trevligt med andra ord.

Sedan gör mitt arbete att jag får ett antal naturliga sociala kontakter. Även om jag inte direkt umgås med mina kunder, så är de vänner ändå. De som man har haft länge blir som en arbetskamrat på något sätt. Man delar med andra ord mycket tankar och bekymmer av privat karaktär.

Sedan har vi det där med sociala media. Är ganska aktiv på Twitter och använder mig även av Facebook en del. Visserligen är det inte det samma som fysiska kontakter i verkligheten. Men det är ett sätt att hålla kontakt på ändå. Man får säga vad man vill om den digital-världen. Den har sina fördelar och sina nackdelar. Men vi kan ta mer om detta i kommande blogg.

Vill önska mina läsare en trevlig helg!

Tomas Tobiasson

Var tog alla vänner vägen, när det var jobbigt?

Torsdag morgon den 26 juni 2014.

Har bestämt mig för att bli mer öppen på nätet. Kanske låter lite konstigt men efter diverse på hopp för några år sedan, så är det dax att bli mer synlig. Genom att göra mig mer synlig så finns förhoppningar om att andra skall bli mer intresserade av mig som person och även läsa mina tankar ibland. Där igenom kommer den gamla förtalsidorna, att tryckas allt längre ner på söksidorna hos bl.a. Google.

Vad är det då som har skrivits om mig som person som är så viktigt att försöka trycka bort. Ja det står en massa "skit", om hur jag bedragit mina tidigare kunder. Något som inte är sant. Det hela började när jag beslutade mig för att säga upp en person från sin tjänst. Dagen efter hans sista arbetsdag, började helvetet på nätet. Det innebar en massa saker. Jag blev utsatt för olaga hot från kriminella grupper. Konkret så söktes jag av upp av indrivare, som försökte driva in påhittade skulder. Efter samtal med min advokat, polisanmäldes det hela. Detta innebar att jag under några månader fick leva i kappsäck. Jag hade ett visst polisskydd. Man startade en utredning. Man avlyssnade alla mina telefonsamtal. Jag uppmanades att inte vara på mitt kontor eller i min bostad. Hade under en tid polismän/kvinnor i min närhet. Hade även ett speciellt larmnummer på mina mobiler. Ringde jag dit så drog man igång alla tänkbara säkerhetsåtgärder. Bra? ja! men det tog en fruktansvärt lång tid innan första polismännen dök upp. Min telefon ringde av misstag upp larmnumret en gång. Det tog över 45 minuter innan första polispatrullen var på plats. 45 minuter! På den tiden hade det kunnat hända mycket. Vet inte riktigt vad man kan förvänta sig av samhället? Men att kalla detta för förstärkt skydd, är enligt min personliga åsikt löjligt. Det hände en hel del annat också. Men vill inte gå in på detta. Det hela slutade med att utredningen lades ner. Vid genomgång av ärendet hos polisen, fick jag klart för mig att utredarna ville lägga ner utredningen, med tanke på min säkerhet. Det fanns vissa ledtrådar till personer, med tungt organiserad brottslighet bakom. Man ville gärna ta del av min information, men man ville inte sätta stopp för deras verksamhet. Den tidigare anställde var en person  som myndigheten var mycket intresserad av. Jag polisanmälde även de anonyma förtal som publicerats på nätet. Resultat utredningen lades ned.

Vad hade jag förväntat mig av samhället? Jag trodde att myndigheter i detta land skall hjälpa den individ, som utsätts för hot. Att man skall vara öppen och svara ärligt på de frågor som ställs, namnge personer som man blir hotad av och vid fotokonfrontation även peka ut dessa personer. I gengäld förväntade jag mig att man skall få det skydd som krävs för sitt liv och hälsa. Jag tror inte att man kan förvänta sig att ha en ständig följeslagare, men kanske lite mer råd än "Vi rekommenderar dig från att inte sova hemma och inte vara på ditt kontor just nu".  Som självtänkande människa med någorlunda intelligens och självbevarelsedrift, är det något som man kan förstå själv. Det krävs ingen utbildning till åklagare eller säkerhetspolis för det. Att min familjesituation och mitt företagande inte höll längre är bara ett faktum. Skilsmässa och konkurs, kom som ett brev på posten. Jag vill inte skylla hela skulden på samhället, men en stor del av detta ansvar vilar på dess axlar.

Det har nu gått ett par år sedan det hände och jag har startat om mitt liv. Om man nu kan starta om? Jag skulle vilja säga att det går inte att starta om sitt liv. Det man kan göra är att man kan förändra sin livssituation och försöka tiden läka de sår som uppstått. En fråga som alltid uppkommer, är var tog alla vännerna vägen. Ja vart tog ni vägen? Idag finns det inte många kvar från den tiden. Jo det finns en handfull personer kanske. Men var är de andra?

Jag skall inte klaga! Jag har lyckats bygga upp ett nytt kontaktnät nu. Men var fanns ni när det var jobbigt. Några av mina s.k. kristna vänner sa "vi tänker på dig och ber för dig Tomas". Men vad gjordes konkret? Det finns alltså en handfull människor som ringer ibland. Resten ??? Om det är någon som läser detta av mina tidigare s.k. vänner, (numera bekanta) så hör gärna av Er. Jag är inte farlig, men kanske lite kantstött. Inte sur man kanske lite besviken. Jag är beredd att förlåta och gå vidare som sägs vara en världens största gåvor.

Lever idag ett ganska normalt liv. Har startat om igen(företag), lever tillsammans med en ny kvinna, har hittat en ny församling och har börjat bygga upp ett nytt kontaktnät. Mår idag ganska bra, med andra ord. Börjar komma på banan igen och börjar få förtroende för människor igen. Det tog lite tid, men "The old Tomas is back again". Har tagit bort en del negativa sidor från 80 t.o.m. 00 talet. Men jag finns här, precis som jag är.

Detta inlägg blev ganska långt. Men jag bara känner att jag måste delge mina läsare detta.

Ber om ursäkt men jag har inte korrekturläst denna blogg. I morgon kommer det mer saker. Men det kommer att bli mer upplyftande jag lovar.

Ha det bra!
Tomas

Sommar Sol och Semester ??

Onsdagen den 25 juni 2014.

Sitter som vanligt på mitt kontor och har börjat tänka lite på det där med Sommaren. Är den något för  mig egentligen? Ärligt talat så vet jag inte riktigt det. De flesta som känner mig lite närmare tror jag vet att jag älskar vintern och allt som hör till den. Är lite konstig kanske, men det är väl ändå så att man skall vara ärlig mot de som ändå följer mina funderingar ibland.

De flesta av mina vänner pratar om semester just nu. Vad de skall göra och vad de längtat till denna ledighet. Själv så tillhör jag dem som inte direkt har någon direkt semester inplanerad i år. Det beror på att jag trivs ganska bra med att jobba.  Visst kommer jag säkert att ta några dagar ledigt, men mina kunder måste hela tiden kunna nå mig. Det har blivit mycket lugnare på telefonerna den sista veckan. Men snart är ledigheten över för de flesta. Då är det bra att ha jobbat, undan allt det där som aldrig blev tid för tidigare under året. Det måste ändå alltid göras förr eller senare. Även om min läromästare lärt mig att det finns saker som kan ligga till sig lite och på det sättet löser de ofta av sig själv. Tror inte riktigt på den filosofin längre. Kanske funderar så inom olika branscher, men inte inom mitt företag. Träffade en familjefar för ett par år sedan på en camping. Han tyckte det var skönt att vara ledig och tyckte han och hans familj var värda denna ledighet. Sedan frågade jag vad han gjorde i den vanliga vardagen. Svaret kom snabbt. "Jag är arbetslös och har varit det i ett par år". Som tur var behöll jag lugnet. Att vara arbetslös och sedan tycka man var värd semester??? Har funderat lite över det ibland. Kanske så var det inte ledigheten som semestern innebär som var skön, utan kanske miljöombytet. Hoppas det i alla fall.

Sedan har vi det där med mitt lilla vikt problem. Just nu har jag gått upp några kilo igen.   Ja jag vet att jag börjat äta lite mer Godis och Glass. Men man måste ju få unna sig något gott i bland. Vet att det är som att spela ryskrolett. Speciellt om man har diabetes som jag. Men livet skall vara gott att leva, annars kan det kvitta!

Oj vad tiden går. Har inte bloggat här på snart 5 månader. Måste skärpa mig!
Under dessa månader har livet bara snurrat på. Vissa dagar har varit riktigt bra,
andra dagar har varit sämre. Orsaken till de sämre dagarna, är att jag inte jobbat
efter de rutiner som jag mår bra av. Det finns dagar som jag ätit jätte nyttigt och
haft en sträng diet. På kvällen har jag blivit sugen på godis. Då har jag vräkt i mig
godis och därmed den dagens målsättning om intet.

På jobbet har det fungerat, men inte mera. Har inte fokuserat på resultat tillräckligt.
Det märks i kassan. Har bjudit på för mycket gratis konsultationer, men det ska bli
ändring på det. Inga flera gratis tips mer. Nu gäller den vanliga regeln. Inget betalt
inga råd. Detta är ett måste för överlevnad och expansion.

På hemma fronten är det nu helt okej. Hade en tillfällig dipp med sambon
i januari och februari. Men nu har den fnurran löst upp sig. Detta kan vara
orsaken till bristande fokus. Har svårt att fokusera på flera saker samtidigt.

Ska försöka blogga varje vecka i fortsättningen. Kanske några gånger per
vecka, men minst en ny varje vecka.

Då skriver vi år 2 0 1 4.

Det var ett tag sedan jag skrev förra bloggen och det har stormat lite i mitt liv under denna tid.

Vi skall börja med det positiva som ägt rum. Jag har åter igen hittat ett andligt hem. Har blivit medlem i Centrum kyrkan i Mora. Är så positivt inställd och känner mig verkligen välkommen i den församlingen.  Det är så skönt att kunna dela sin tro med sina trosyskon. Har fått god kontakt med flera medlemar och har bara gott att säga. Har också fått en bättre Gudsrelation. Så på det här området har det skett positiva saker.

Mina två barn har varit på besök hos oss över jul och nyårshelgerna. Vilket självfallet var mycket trevligt. Det är inte så ofta vi ses numera, även jag har nästan daglig kontakt med min son via telefonen. Men ibland så behöver man även mötas utanför den digitala världen. Båda två har utvecklats bra, även om de har lite sår efter min skillsmässa.

På jobbet går det som vanligt. Lite vin och lite vatten. Har tagit in en praktikant på 4 timmar om dagen. Hon fungerar över förväntan och det är min förhoppning av att kunna anställa henne efter hennes praktikperiod.

På kärleksfronten är det inte så bra just nu. Min partner har funnit en annan partner och en separation är nära förestående. Bor fortfarande kvar, men letar aktivt efter en lägenhet. Vill inte döma någon, men tror att det är bäst att vi båda väljer att gå vidare i livet på var sitt håll. Reagerade mycket mer stabilt den här gången, jämfört med min förra separation. Den här gången var det mer rent spel. Man äger inte en annan människa och skall inte styra dennes liv. Tror faktiskt att vi ändå kan träffas i framtiden och ta en kaffe ihop. Något som absolut inte går med min före detta fru.

Hoppas att alla läsare eller skall jag skriva de få som finns, får ett framgångsrikt 2014. Själv har jag bestämt mig för att det här året blir bra.

Ha det så bra, hörs snart igen.

Tomas Tobiasson
En stridsman med portfölj eller kanske
en fridensman numera?