Det är snart nytt år och dags för ett litet bokslut.

Så här i de sista dagarna av ett år går jag och funderar lite på hur det gångna året varit. Det handlar om att avsluta det gamla och påbörja ett nytt år på något sätt. På mitt personliga plan, tycker jag det mest har varit frågan om kräftgång. Visst finns det mycket saker som varit bra under året. Men också det som inte varit så bra. Sätter jag upp det på ett balanskonto, blir slutresultatet ett kraftigt minus. Vill inte så här offentligt klargöra riktigt allt som varit negativt. Men vågar klart deklarera att det gångna året största vinst, är att jag etablerat mig bra i min nya kristna gemenskap. Jag har kanske också funnit en ny kvinna i mitt liv. Eftersom det är en relativt ny gemenskap så skriver jag kanske. Vi får se hur det slutar. Men är förvånad över att vi verkar funnit var sin själsfrände. Allt stämmer bara så där bara. Sedan måste jag även tillägga att mitt senaste bilbyte till en liten BMW X1 var ett riktigt lyft. Visst jag har haft AWD förut, men den här passar mig bäst. Det är roligt när man känner hur bilen liksom blir en förlängning av förarens vilja. Att den reagerar precis som man vill. När hjulen släpper i en kurva och det enda man behöver göra är att gas mer och så har man åter fäste. Det är en härlig känsla. På fortkörningsböter har också året varit en framgång. Inte en enda bot. Det var länge sedan det inträffade senast. Min hälsa har också blivit bättre. Den senaste kontrollen visade på stora framsteg. Så kanske har det varit en hel del som varit positivt med 2014 i alla fall.

På företagarfronten så har det varit ett jobbigt år. Men det beror inte så mycket på själva företagandet, utan mer på ”relationsproblem”. Det har gjort att jag kanske inte alltid haft rätt motivation för att kämpa, även på jobb fronten. Men det kommande året kommer att bli bättre. Det är inte bara ett löfte, utan ett måste. Jag kommer under nu att få en ny bostad som jag ser framemot. Företaget skall flytta till nya lokaler under januari 2015. Vilket kommer att innebära ett riktigt lyft, tror jag. Sedan stängs kontoret helt ner i Småland och då är den tiden ett avslutat kapitel.

Att starta upp med nytt år, är alltid trevligt. Man har så stora förväntningar och planer. Man känner sig laddad på ett positivt sätt. Sedan vet jag hur det ser ut om några veckor. Entusiasmen har minskat och det vardagliga livet, har tagit över. Men den här gången är jag mer laddad än på länge. Allt ser riktigt bra ut. Visst det kommer säkert motstånd även i år. Men det motståndet skall snabbt attackeras och elimineras. Det gäller bara att vara rustad för detta, redan från början.

En annan sak som jag skall ha under det kommande året, är en sammanhängande ledighet på några veckor. Har missat det under några år nu och märker att det sliter. Ska även jobba mer på relationer med andra människor. Samtidigt som jag kommer vara noga med mitt umgänge i fortsättningen. Tänker välja dem som står mig nära noga. Kommer inte att säga upp gamla band, men kanske möblera om lite. Tror att alla borde göra det ibland.

Tänkte bara avsluta det hela med att önska alls som läser detta med att önska ett Gott Slut på innevarande år och ett Riktigt Gott 2015.  

Orsa 2014-12-29

Tomas Tobiasson

Hur behandlar vi våra Asylsökande?

Har under helgen haft kontakt med några asylsökande från Egypten och funderat lite över deras situation. Den familj som jag fick bäst kontakt med, hade flytt till Sverige beroende på sin kristna tro. De kände sig utsatta för hot från de Islamska landsmännen och deras uttalande mot människor som inte tror som dem. De framförde att de tyckte det var konstigt att de placerats i en förläggning, där även muslimska landsmän hade placerats. Själv sa jag inte så mycket till dem, men har funderat lite över det här.

Min första reaktion var att man borde försöka göra något åt detta. Att fly från ett land p.g.a. sin tro och sedan möta sina motståndare även här. Kan det vara rimligt. Flydde man inte hit för att man var rädd för sin egen och familjens säkerhet. Samtidigt så tycker jag att man bör vara tacksam över att få komma hit. Personalen på anläggningen gör säkert allt för att de skall känna sig säkra i det här landet i väntan på att deras ansökan skall behandlas i vederbörlig ordning. Men samtidigt så borde man kunna ordna det så att de olika grupperingarna redan från början placeras på olika anläggningar eller åtminstone i olika logement. Borde inte vara så konstigt.

Jag har själv en kristen uppfattning och kanske naturligt väljer att stödja mina trossyskon i första läget. Men samtidigt vill jag även skydda de muslimska asylsökanden och självklart låta dem utöva sin religion fritt i vårt ända rätt fria land. Min grundinställning är att varje enskild människa ska ha den mest grundläggande rätten att självständigt få välja sin religion, åsikt o.s.v. De kristna skall inte slå sig för bröstet. Tänk på allt som hänt även under historien. Vi var inte så mycket bättre med korståg, häxbränning och förföljelse av frikyrkofolk.

En annan fråga är om vi skall ta emot flyktingar eller inte. Tycker i princip att vi skall ta emot de människor som kommer till vårt land. Men frågan är bara om vi behöver begränsa antalet som kommer eller om de på lite sikt skall få återvända till sina hemländer igen. Det är en svår fråga att ta ställning till. Men den behöver definitivt lyftas upp på dagordningen och inte sopas under mattan, som det görs i vår riksdag. Vill inte tro att 13 % av Sveriges befolkning röstar på ett parti med rasistiska åsikter. Tycker att man skall lyssna på folkets röst och acceptera folkets röster.

Kan mycket väl förstå att vi inte kan hjälpa alla människor och att vi kanske borde hjälpa de människor som finns i det här landet i första hand. Det finns många som far illa bland våra egna. Det är bra om vi själva som medborgare, tar bort skyddslapparna och ser verkligheten som den är. Tänker på barn, äldre och sjuka. Tänker på dem som saknar arbete och bostad. Här har vi alla ett ansvar. Var tog det s.k. folkhemmet vägen? Vi kan inte hjälpa alla, men vi kanske kan hjälpa någon.

Är bara en vanlig dödlig som försöker uttrycka mina tankar. Kanske jag dessa tankar bidra till en något mjukare värld. Man kan ju alltid hoppas.

 

Orsa 2014-12-15

 

Tomas Tobiasson

tomas@angamato.se