Torsdag morgon den 26 juni 2014.
Har bestämt mig för att bli mer öppen på nätet. Kanske låter lite konstigt men efter diverse på hopp för några år sedan, så är det dax att bli mer synlig. Genom att göra mig mer synlig så finns förhoppningar om att andra skall bli mer intresserade av mig som person och även läsa mina tankar ibland. Där igenom kommer den gamla förtalsidorna, att tryckas allt längre ner på söksidorna hos bl.a. Google.
Vad är det då som har skrivits om mig som person som är så viktigt att försöka trycka bort. Ja det står en massa "skit", om hur jag bedragit mina tidigare kunder. Något som inte är sant. Det hela började när jag beslutade mig för att säga upp en person från sin tjänst. Dagen efter hans sista arbetsdag, började helvetet på nätet. Det innebar en massa saker. Jag blev utsatt för olaga hot från kriminella grupper. Konkret så söktes jag av upp av indrivare, som försökte driva in påhittade skulder. Efter samtal med min advokat, polisanmäldes det hela. Detta innebar att jag under några månader fick leva i kappsäck. Jag hade ett visst polisskydd. Man startade en utredning. Man avlyssnade alla mina telefonsamtal. Jag uppmanades att inte vara på mitt kontor eller i min bostad. Hade under en tid polismän/kvinnor i min närhet. Hade även ett speciellt larmnummer på mina mobiler. Ringde jag dit så drog man igång alla tänkbara säkerhetsåtgärder. Bra? ja! men det tog en fruktansvärt lång tid innan första polismännen dök upp. Min telefon ringde av misstag upp larmnumret en gång. Det tog över 45 minuter innan första polispatrullen var på plats. 45 minuter! På den tiden hade det kunnat hända mycket. Vet inte riktigt vad man kan förvänta sig av samhället? Men att kalla detta för förstärkt skydd, är enligt min personliga åsikt löjligt. Det hände en hel del annat också. Men vill inte gå in på detta. Det hela slutade med att utredningen lades ner. Vid genomgång av ärendet hos polisen, fick jag klart för mig att utredarna ville lägga ner utredningen, med tanke på min säkerhet. Det fanns vissa ledtrådar till personer, med tungt organiserad brottslighet bakom. Man ville gärna ta del av min information, men man ville inte sätta stopp för deras verksamhet. Den tidigare anställde var en person som myndigheten var mycket intresserad av. Jag polisanmälde även de anonyma förtal som publicerats på nätet. Resultat utredningen lades ned.
Vad hade jag förväntat mig av samhället? Jag trodde att myndigheter i detta land skall hjälpa den individ, som utsätts för hot. Att man skall vara öppen och svara ärligt på de frågor som ställs, namnge personer som man blir hotad av och vid fotokonfrontation även peka ut dessa personer. I gengäld förväntade jag mig att man skall få det skydd som krävs för sitt liv och hälsa. Jag tror inte att man kan förvänta sig att ha en ständig följeslagare, men kanske lite mer råd än "Vi rekommenderar dig från att inte sova hemma och inte vara på ditt kontor just nu". Som självtänkande människa med någorlunda intelligens och självbevarelsedrift, är det något som man kan förstå själv. Det krävs ingen utbildning till åklagare eller säkerhetspolis för det. Att min familjesituation och mitt företagande inte höll längre är bara ett faktum. Skilsmässa och konkurs, kom som ett brev på posten. Jag vill inte skylla hela skulden på samhället, men en stor del av detta ansvar vilar på dess axlar.
Det har nu gått ett par år sedan det hände och jag har startat om mitt liv. Om man nu kan starta om? Jag skulle vilja säga att det går inte att starta om sitt liv. Det man kan göra är att man kan förändra sin livssituation och försöka tiden läka de sår som uppstått. En fråga som alltid uppkommer, är var tog alla vännerna vägen. Ja vart tog ni vägen? Idag finns det inte många kvar från den tiden. Jo det finns en handfull personer kanske. Men var är de andra?
Jag skall inte klaga! Jag har lyckats bygga upp ett nytt kontaktnät nu. Men var fanns ni när det var jobbigt. Några av mina s.k. kristna vänner sa "vi tänker på dig och ber för dig Tomas". Men vad gjordes konkret? Det finns alltså en handfull människor som ringer ibland. Resten ??? Om det är någon som läser detta av mina tidigare s.k. vänner, (numera bekanta) så hör gärna av Er. Jag är inte farlig, men kanske lite kantstött. Inte sur man kanske lite besviken. Jag är beredd att förlåta och gå vidare som sägs vara en världens största gåvor.
Lever idag ett ganska normalt liv. Har startat om igen(företag), lever tillsammans med en ny kvinna, har hittat en ny församling och har börjat bygga upp ett nytt kontaktnät. Mår idag ganska bra, med andra ord. Börjar komma på banan igen och börjar få förtroende för människor igen. Det tog lite tid, men "The old Tomas is back again". Har tagit bort en del negativa sidor från 80 t.o.m. 00 talet. Men jag finns här, precis som jag är.
Detta inlägg blev ganska långt. Men jag bara känner att jag måste delge mina läsare detta.
Ber om ursäkt men jag har inte korrekturläst denna blogg. I morgon kommer det mer saker. Men det kommer att bli mer upplyftande jag lovar.
Ha det bra!
Tomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar