Efter TV4 rapportering angående ”Mirakel Pastorer” har jag
fått frågan hur jag ser på det hela. Jag har funderat rätt mycket på frågan och
jag säger så här. Jag gillar inte dessa pastorers sätt att undervisa och hela
människor. Det jag inte gillar är först och främst deras sätt att ”piska” upp
en stämning, som gör att människor kan bara ryckas med. Har själv besökt Pastor
Jens Garnfeldts möten. Hans sätt att be för människor stämmer inte med min tro
på hur helande kan förlösas. Han påstår också att ett helande ägt rum. Om man
läser i Bibeln så gör inte ens Jesus detta. Han säger bl.a. att man den
spetälska skall visa sig upp sig för prästerna(dåtida experter) och sedan inte
sprida det som ägt rum. Detta stämmer inte riktigt med min uppfattning med de
mirakel gudstjänster som Jens Garnfeldt håller. Men det är inte min sak att
döma honom.
Det som jag däremot vänder mig kraftigt emot är hans
påstående att ett helande ägt rum. Har själv en god vän som p.g.a. detta
påstående själv börjat laborera med medicinering. Vilket har fått andra följder
också. Tycker man skall uppmana den som man tror ha blivit helad, att besöka
sin läkare och där man medicinskt kan konstatera om ett helande ägt rum eller
inte. Att påstå något, utan att ha belägg för detta är inte okej från kristet
perspektiv. Ser det lite som kvacksalveri. Skulle man dra det till en
rättsligprocess, finns det mycket som skulle tala för en fällande dom mot Jens
Garnfeldts agerande.
Men jag tycker det är bra att det väcks debatt om ”helandets”
kraft. Tror själv på att det händer under ibland. Men jag tror mer på bön och
samtal med Gud i det enskilda rummet eller i mindre grupper. Jag tror inte att
Gud har anseende till person. Det handlar inte om du eller din före bedjare har
”rätt” kontakt med vår skapare. Det handlar mer om din tro och vår relation med
vår skapare.
Jag har flera bekanta och vänner som bevisligen har blivit
helade genom ett mirakel. Kan nämna en man som hade cancer i lungan. Operation
var planerad och man skulle bara ta några sista bilder inför operationen. Man
kunde då konstatera att cancer angreppet var borta. Någon medicinsk förklaring
fanns inte. Men han fick åka hem samma dag. Det är några år sedan och han är
fortfarande vid gott mod och fri från cancer.
Jag anser också att man kan se den sjukvård och den kunskap
som finns inom området som ett sätt att bli frisk. Om vi tror att Gud är
skaparen, så har han skapat också de duktiga medarbetarna som betjänar oss på
olika sätt inom sjukvården. Ser även forskare m.fl. på samma sätt. Genom att vi
sammanförs med dessa så ser jag dem som ett redskap åt Gud. Sedan spelar det
ingen roll om dessa medarbetare är troende eller ej. Gud kan använda dem ändå.
En annan fråga som jag brukar få är ”men varför helar inte
Gud alla” som vi ber för. Jag skall vara ärlig och säga att jag inte vet. Men
samtidigt kan jag ändå förstå att det alla inte kommer att bli botade från alla
sjukdomar. Det står klart och tydligt att vi har ett liv här på jorden och att
våra dagar är räknade. Våra kroppar slits ut o.s.v. Det är alltså oundvikligt
att vi förr eller senare kommer att lämna jordelivet och gå i ett annat
stadium. Det handlar då inte om vår mänskliga varelse, utan om vår själ. Jag är
själv inte rädd för detta steg, men vill ändå stanna kvar i mitt jordeliv ett
tag till. Eftersom jag har en tro som bygger på en stabil kristen grund känner
jag mig trygg. Att tro handlar mycket om en inre övertygelse och inte bygger på
vetenskaplig fakta är något som jag efter grubblerier också kommit fram till.
Om det skulle vara så att min övertygelse är felaktig, så måste jag också
acceptera detta. Skulle det vara så, så har jag ändå mött en massa trevliga
trossyskon här i jordelivet och haft trevligt till-sammans med dem. Visst har
jag mött flera människor som säger sig vara kristna, som inte enligt min mening
lever efter mitt kristna ideal. Men det står också att ”ogräset skall växa upp tillsammans
med den goda säden”. Jag dömer ingen, men jag har ändå en mening om att förtal,
baktaleri o.s.v. inte bör förekomma inom en kristen gemenskap. Det är något som
andra personer utanför vår gemenskap observerar och har synpunkter på. Något
som också väcker frågor och synpunkter på oss som kristna. Vill också passa på
att säga att jag upplever att det finns många fina vänner utanför de kristna
leden, som lever ett liv som väl motsvarar min idealbild som kristen. Jag tror
inte att det handlar om vilken församling eller kyrka man tillhör. Det handlar
mer om var och ens personlilga livsstil.Jag är inte perfekt och lever heller inte alltid efter Guds bud. Men jag vågar stå för mina handlingar och erkänna de också. Jag är ju en vanlig männsika av kött och blod, precis som du.
Orsa 2014-10-30
Tomas Tobiasson
tomas