fredag 29 september 2017

Lider jag av köphysteri eller köper jag saker efter behov?


Lider du som jag av köphysteri eller är det dina verkliga behov som styr?

Har börjat fundera lite på det här med vad som styr våra inköp här i livet. Att jag i mitt tidigare liv styrdes av köphysteri är väl inget att fundera så mycket över längre. Men hur är det idag. 

Måste jag köpa en ny Appel iPhone X eller kan jag ha kvar min lite föråldrade sexa ett tag till?
Självklart så tänker jag inte hamna i den fällan att jag bara måste ha den senaste modellen igen.

Men jag har varit där och det har varit jobbigt att förändra mitt tanke sätt. Nu mer tänker jag efter innan jag köper allt det där nya och roliga som hela tiden exploderar på marknaden. 

Är det ett behov? Ja då köper jag prylen eller upplevelsen direkt. 

Är det en rolig pryl som jag inte har behov av? Ja då avstår jag från köpet till ett behov av prylen uppstår. Varför skall man bara byta ut saker, för att det kommit en ny modell med lite nya funktioner?

Har börjat tänka på miljön också. Har vi verkligen råd att kassera fullt användbara saker bara för att industrin och våra marknadsförare tycker så?

Har blivit allt mer av den sparsamma typen. Kanske lite tråkig enligt andra. Men vad gör det om jag själv mår bra.

Ja det blev inte så många rader idag. Men hellre lite än inget alls som jag brukar säga..

Ha en trevlig helg.
Själv skall jag kurera min snuva först och sedan skall jag ut och åka tåg i morgon. Skall göra det tillsammans med andra människor som gillar att äta gott och bara umgås. Skall bli trevligt hoppas jag. Som egentligen inte gillar andra tåg än modelltåg. Men ibland måste man bara våga gör det som inte alltid är så uppskattat.

Ha det bra, så hörs vi.

Tomas Tobiasson


onsdag 27 september 2017

Att gå från soffpotatis till att träna regelbundet. Tomas Tobiasson

Hej!


Mina vänner och många andra vet att jag inte alltid tyckt om det här med att motionera. Men har upptäckt att det har börjat bli ett dagligt behov för att min kropp skall fungera.



Det började för snart två år sedan med att jag började cykla runt Orsa sjön. En liten runda på ca 47 km och tog då runt fyra timmar. Eftersom jag har diabetes sedan 1996 var det jobbigt de första rundorna och krävde flera stopp för att tanka kroppen med energi. Skall erkänna att dessa rundor också innebar en del träningsvärk och att mitt blodsocker hoppade lite upp och ner.

Idag är det lite annorlunda. I sommar har jag cyklat regelbundet mellan 60 km och 200km varje vecka. Den längsta trippen var på ca 140 km och min kropp fungerade alldeles ypperligt under och efter denna tripp.

Att jag sedan lyckats cykla i fäders spår mellan Sälen och Mora både 2016 och 2017 är också en positiv sak. Något som skulle varit helt omöjligt bara för två år sedan. 2016 var min tid 6,5 timmar och 2017  5 timmar och 14 minuter. 2018 satsar jag på en tid på runt 4,5 timmar någon stans. Den som lever får se vad som händer....

Nu är hösten här och det är dags att ställa undan cykeln om några veckor. Men har istället valt att börja på gymmet här i Orsa. Visst jag var även där i våras en del också. Att jag inte är någon yoga man, styrkelyftare eller boxare  precis är väl lika bra att erkänna.

Istället satsar jag hårt på gruppträning på gymmets spinning pass är kanske ingen nyhet från dem som följer mig på sociala media. Brukar köra 4-5 pass i veckan i kombination med vattengympa.

Sedan så har vi det där med hundpromenader som är min ordinarie vardagsmotion. Det brukar bli någon stans mellan 5-10 km per dag.

Att mina sockervärden har stabiliserats är väl inget man bara kan bortse ifrån. Mitt senaste långtidssocker tyder på en välinställd medicinering. Vet att det kan bli bättre än så och jag kommer att fortsätta trampa både inomhus och utomhus för att kunna ta bort ytterligare någon av de två sprutor med insulin som jag tar idag. Innan jag började röra på mig tog jag 8-9 sprutor varje dag. Så visst har det hänt mycket.

Är så tacksam för allt peppande som min sambo Carina Karlsson ger och har gett mig under den tid vi varit ihop. Funderade första gångerna på om hon var riktigt klok, när hon berättade vilka sträckor hon brukade cykla innan jobbet. Idag så kan vi göra dessa sträckor tillsammans och det är inget konstigt med det.

Tomas Tobiasson