Behöver man vara så präktig?

Orsa 2014-08-14.

Nu är snart sommaren över för den här gången. Eftersom jag jobbat ganska mycket i denna varma sommar, har jag inte gått i kostym och kavaj. Har helt enkelt tagit på mig ett par shorts och en enkel t-tröja. Men idag när jag klädde på mig tänkte jag lite på hur jag såg ut. Tog en enklare uniform bestående av tröja och ett par jeans. Tog självfallet på mig ett par svarta "välborstade" skor. På vägen till kontoret funderade jag lite över min klädsel och kom fram till följande.

Jag liksom alla andra människor tycker om att visa upp en bild av oss själva, som inte alltid är helt korrekt. Genom att klä oss lite extra formellt, så får vi en utstrålning som visar pondus. Men egentligen så är det samma Tomas som i t-tröjan och shortsen. Varför är det så? Vet också av egen erfarenhet att man blir behandlad olika p.g.a. klädsel. Detta märktes speciellt en gång då jag i mitt "gamla liv", åkte ut och tittade på en ny bil. I det livet, var jag noga med vilken bilmodell som jag körde och hade för vana att köra lite mer exklusiva bilmodeller. Jag besökte som vanligt min bilhandlare som jag varit stammis hos i flera år. Min klädsel var fritidsklädsel(hundkläder), skulle ju ut med hundarna efter åt. Min ordinarie säljare hade semester och det satt en ny kille på hans rum. Jag frågade om jag kunde få en broschyr på en exklusivare Audi, samtidigt som jag bad om att få provköra en demovagn som stod utanför. Han talade då om för mig, att den bilen vara alldeles för dyr för mig och vill i stället sälja en WV Passat. Prisskillnad ca 250.000 kr på den tiden. Det slutade med att jag gick därifrån och var lite små sur. Vid nästa besök ett par veckor senare, så hade jag min vanliga uniform på mig. Samma kille som troligen kände igen mig, kom rusande emot mig och ville presentera just den Audi som jag tidigare ville prova. Men jag avvisade jag honom på samma sätt som han avvisat mig. Det blev fler affärer på det stället, men inte med den här säljaren. Tänk på vad valet av klädsel, kan ha för betydelse.

Har andra exempel på liknande händelser. Men dessa tar vi inte idag.

Jag har funderat lite vidare på ämnet en stund. Vi människor har väldigt svårt att visa de små skavanker som vi har. Vem vågar säga som det är egentligen? Tror att alla människor har problem som vi brottas med på ett eller annat sätt. Men dessa är vi experter på att dölja. Är det någon som frågar hur det är, kommer alltid standarsvaret "allt är bra med mig, hur är det med dig". Det värsta är de kristna trossyskonen som försöker nästan alltid dölja sina skavanker. De kör alltid lagligt tills man passerat 2 mils radie från hemmet. Sedan beter man sig, precis som alla andra. Oj här kanske jag trampar på en öm tå. Men jag skall erkänna, jag är precis lika dan själv. Man tror liksom att man kan dölja saker och ting för Gud. Man har sitt lilla pappskjul runt sig. Men han ser igenom detta, vi kan inte dölja något för honom. Ibland vill man inte erkänna sina problem ens för sig själv. Man har en massa klyschor till sitt försvar. Varför är det så?

Tänker skriva en ny blogg inom kort. Där skall jag ta upp några brister som jag själv har och helst vill sopa under mattan.

Tomas Tobiasson

Jag har funderat lite vidare på ämnet en stund. Vi människor har väldigt svårt att visa de små skavanker som vi har. Vem vågar säga som det är egentligen? Tror att alla människor har problem som vi brottas med på ett eller annat sätt. Men dessa är vi experter på att dölja. Är det någon som frågar hur det är, kommer alltid standarsvaret "allt är bra med mig, hur är det med dig". Det värsta är de kristna trossyskonen som försöker nästan alltid dölja sina skavanker. De kör alltid lagligt tills man passerat 2 mils radien från hemmet. Sedan beter man sig, precis som alla andra. Oj här kanske jag trampar på en öm tå. Men jag skall erkänna, jag är precis lika dan själv. Man tror liksom att man kan dölja saker och ting för Gud. Man har sitt lilla pappskjul runt sig. Men han ser igenom detta, vi kan inte dölja något för honom. Ibland vill man inte erkänna sina problem ens för sig själv. Man har en massa klyschor till sitt försvar. Varför är det så?

Tänker skriva en ny blogg inom kort. Där skall jag ta upp några brister som jag själv har och helst vill sopa under mattan.

Tomas Tobiasson