Redan dagen efter leveransen av cykeln så deltog jag i mitt första MTB lopp. Orsa Bajken 2016, ett motionslopp på 25 km i terrängen. Jag lyckades komma i mål, men det blev en klar jumbo plats. Men jag var såld på det här med cykling och började träna hårt för att klara av att köra cykelvasan i augusti tillsammans med min sambo. Det blev många mil och några vurpor på cykeln. Vi började regelbundet cykla runt vår härliga Orsasjön, en runda på runt fem mil. Vi tränade lite skogskörning, mycket grusvägskörning och även lite backar som det finns ganska gott om här i Dalarna.
Mitt mål för cykelvasan av att klara av att cykla de 96 km från Sälen till Mora. Kvällen före loppet så kördes våra cyklar till Mora, allt för att vi förbereda det som komma skulle. Vi valde att på morgonen ta bilen till Mora och sedan åka buss från Mora till starten i Sälen. Våra cyklar fick transport med hjälp av lastbil. Väl framme i Sälen blev det en väntan på några timmar. Vädret kanske inte var det bästa, men vad spelar det för roll när förväntningarna är så stora. Det var egentligen mitt största idrottsevenemang i mitt liv. Vilken utmaning! Att jag som bara för något år sedan hade varit en riktig soffpotatis, att på fullaste allvar ställa upp på något sådant här. Visst var det jobbigt och det var mycket svett som pressades fram under turen ner till Mora. Men det var en upplevelse som heter duga. Tiden hamnade väl runt 6,5 timmar och det var ändå godkänt enligt mig, med tanke på att det var mitt första åk.
Jag fortsatte träna under hösten och började få allt bättre blodsockervärden. Efter samtal med min diabetesläkare, så plockades allt fler doser av mitt insulin bort. Men den nedtrappningen hade jag själv redan påbörjat under sommaren. I slutet av augusti så hade jag slutat med all medicinering och var mycket stolt över detta. Men när första halkan kom, så var det dags att ställa undan cykeln och då intog jag viloläge. Som ett brev på posten så höjdes mina blodsockervärden och sedan var den cirkus igång igen. Men det löser man ju enkelt, genom att man bara pumpar in lite insulin. Till en början var mina insulindoser ganska låga, men höjdes ganska fort och var snart uppe till den gamla nivån. Vikten började också krypa uppåt igen.
Efter julhelgen så bestämde jag mig för att åter igen ta tag i situationen igen. Jag gjorde precis som så många andra gör. Jag köpte ett årsabonnemang på Orsas enda gym. Det var ju ekonomiskt! Man fick 13 månaders träning för 12 månaders debitering. Sedan började jag min resa tillbaka mot ett sundare liv. Det som självklart blev min grej på gymmet var spinning. Jag har sedan i januari deltagit i 2-5 spinningpass per vecka. Mina blodsocker värden har börjat återhämta sig igen. Men jag har en del kvar tills att jag kan lägga sprutorna på hyllan ännu en gång. Har under april och maj också kört ca 75 mil cykel utomhus också. Längsta rundan har varit på drygt 12 mil. Att jag tillsammans med min sambo skall köra årets cykelvasa är en självklarhet. Min målsättning som säkert kommer att skruvas ned lite är att jag skall vara under fem timmar i målet i Mora. Det kanske inte låter så märkvärdigt egentligen men det handlar mycket om grusväg och en del skogspartier.
Att jag genom min fysiska aktivitet åter igen mår bättre är väl inget att tveka på. Att det också har påverkat mitt sätt att arbete i mina konsultuppdrag är väl heller inget att gå miste på. Jag har lättare för att uppnå de målsättningar som mina klienter önskar och att oftast även hålla deadlines bättre är väl heller ingen nackdel.
Att träningen upptar några timmar per dag av mitt liv är kanske lite svårt att acceptera. Men i utbyte mot de hälsoförbättringar som jag vinner så är det priset man får betala. Allting kostar och det tycker jag att man måste acceptera. Att jag sedan har en sambo som hänger med på många turer är ingen nackdel. Men ibland så kan det bli lite ensamt i min sadel.
