Lider jag av köphysteri eller köper jag saker efter behov?

Lider du som jag av köphysteri eller är det dina verkliga behov som styr?

Har börjat fundera lite på det här med vad som styr våra inköp här i livet. Att jag i mitt tidigare liv styrdes av köphysteri är väl inget att fundera så mycket över längre. Men hur är det idag. 

Måste jag köpa en ny Appel iPhone X eller kan jag ha kvar min lite föråldrade sexa ett tag till?

Självklart så tänker jag inte hamna i den fällan att jag bara måste ha den senaste modellen igen.

Men jag har varit där och det har varit jobbigt att förändra mitt tanke sätt. Nu mer tänker jag efter innan jag köper allt det där nya och roliga som hela tiden exploderar på marknaden. 

Är det ett behov? Ja då köper jag prylen eller upplevelsen direkt. 

Är det en rolig pryl som jag inte har behov av? Ja då avstår jag från köpet till ett behov av prylen uppstår. Varför skall man bara byta ut saker, för att det kommit en ny modell med lite nya funktioner?

Har börjat tänka på miljön också. Har vi verkligen råd att kassera fullt användbara saker bara för att industrin och våra marknadsförare tycker så?

Har blivit allt mer av den sparsamma typen. Kanske lite tråkig enligt andra. Men vad gör det om jag själv mår bra.

Ja det blev inte så många rader idag. Men hellre lite än inget alls som jag brukar säga..

Ha en trevlig helg.

Själv skall jag kurera min snuva först och sedan skall jag ut och åka tåg i morgon. Skall göra det tillsammans med andra människor som gillar att äta gott och bara umgås. Skall bli trevligt hoppas jag. Som egentligen inte gillar andra tåg än modelltåg. Men ibland måste man bara våga gör det som inte alltid är så uppskattat.

Ha det bra, så hörs vi.

Tomas Tobiasson

Att gå från soffpotatis till att träna regelbundet. Tomas Tobiasson

Hej!


Mina vänner och många andra vet att jag inte alltid tyckt om det här med att motionera. Men har upptäckt att det har börjat bli ett dagligt behov för att min kropp skall fungera.

Det började för snart två år sedan med att jag började cykla runt Orsa sjön. En liten runda på ca 47 km och tog då runt fyra timmar. Eftersom jag har diabetes sedan 1996 var det jobbigt de första rundorna och krävde flera stopp för att tanka kroppen med energi. Skall erkänna att dessa rundor också innebar en del träningsvärk och att mitt blodsocker hoppade lite upp och ner.

Idag är det lite annorlunda. I sommar har jag cyklat regelbundet mellan 60 km och 200km varje vecka. Den längsta trippen var på ca 140 km och min kropp fungerade alldeles ypperligt under och efter denna tripp.

Att jag sedan lyckats cykla i fäders spår mellan Sälen och Mora både 2016 och 2017 är också en positiv sak. Något som skulle varit helt omöjligt bara för två år sedan. 2016 var min tid 6,5 timmar och 2017  5 timmar och 14 minuter. 2018 satsar jag på en tid på runt 4,5 timmar någon stans. Den som lever får se vad som händer....

Nu är hösten här och det är dags att ställa undan cykeln om några veckor. Men har istället valt att börja på gymmet här i Orsa. Visst jag var även där i våras en del också. Att jag inte är någon yoga man, styrkelyftare eller boxare  precis är väl lika bra att erkänna.

Istället satsar jag hårt på gruppträning på gymmets spinning pass är kanske ingen nyhet från dem som följer mig på sociala media. Brukar köra 4-5 pass i veckan i kombination med vattengympa.

Sedan så har vi det där med hundpromenader som är min ordinarie vardagsmotion. Det brukar bli någon stans mellan 5-10 km per dag.

Att mina sockervärden har stabiliserats är väl inget man bara kan bortse ifrån. Mitt senaste långtidssocker tyder på en välinställd medicinering. Vet att det kan bli bättre än så och jag kommer att fortsätta trampa både inomhus och utomhus för att kunna ta bort ytterligare någon av de två sprutor med insulin som jag tar idag. Innan jag började röra på mig tog jag 8-9 sprutor varje dag. Så visst har det hänt mycket.

Är så tacksam för allt peppande som min sambo Carina Karlsson ger och har gett mig under den tid vi varit ihop. Funderade första gångerna på om hon var riktigt klok, när hon berättade vilka sträckor hon brukade cykla innan jobbet. Idag så kan vi göra dessa sträckor tillsammans och det är inget konstigt med det.

Tomas Tobiasson 

Tar du tillvara på din orts alla tillgångar

Orsa broar över Ore-ån.

 

 

Hur många människor tar tillvara på de möjligheter som vår hemort har?

 

Tanken väcktes av min sambo vid dagens frukostbord. Hur många grannar tar verkligen tillvara på alla de möjligheter som finns här i Orsa? Ja den frågan är relevant kanske. Tittar mig runt bland våra grannar och konstaterar att det är väldigt få som utnyttjar mer än den fina utsikten över sjön. Jo det finns två familjer/par som gör något aktivt av sina möjligheter.

 

Det ena paret är ute och promenerar en hel del på dagarna. Ibland är de hundvakt åt sonen lille ögonsten och även om de inte är det så tar de sig regelbundna promenader varje dag. Vädret spelar mindre roll. De är en god förebild på hur man även när man kommer upp några år i ålder bör ta hand om sin hälsa.

 

Den andra familjen älskar det här med fiske. De sticker ofta iväg de dagar som de är lediga på lite fisketurer i traktens sjöar. Ser hur de mår bra av det hela och att de ofta har med sig lite fångst hem.  Fiske är deras grej.

 

 

Själva så tar vi ofta promenader med våra hundar i omgivningen eller besöker Grönklitt även på vår, sommar och höst för att komma ut med våra fyrbenta vänner. Vi njuter självklart av utskiten över sjön. Nu när det är sommar så ägnar vi några kvällar i veckan åt att trampa runt på våra cyklar. Det blir ganska många härliga turer runt om i våra fina omgivningar. Vi båda älskar det här med MTB och här i Orsa finns det stora möjligheter att även utöva denna lite konstiga aktivitet. På hösten så plockar vi lite svamp och lingon i skogarna här omkring och i bland blir det skogens guld Hjortron.

Fr.o.m. idag så kan vi också använda vår Campings 50 m bassäng för att träna simning varje morgon från kl.06.00, vilket min sambo självklart utnyttjar de flesta dagarna i veckan.

 

Vintern så har vi möjlighet till att åka skidor. Både utför och på längden. Sedan kan vi också förpassa oss den våldsamma sträckan om 81 m och komma ut på isen. Där plogar man upp olika banor för skridskoåkning för den som vill. Men dessa kan även användas för att promenera på eller varför inte ta en sparktur. Sedan är jag sedan i våras ganska aktiv på Korpen i Orsa. Brukar vara med på 3-5 spinning pass i veckan och lite annat också.

 

Att vi sedan lägger en del tid på kyrkan i Mora är väl ändå något som också får räknas in i det sociallivet på orten. Alla har ju inte detta intresset kanske. Men det finns ju några som har det iaf.

 

En annan positiv sak med Orsa är att man får kontakt med många människor. Det gäller såväl ortsbefolkningen som alla de turister som upptäckt vår lilla hemort. Detta tycker jag är en av de bästa sakerna med att bo på ett mindre ställe.

 

Att SVT även har upptäckt att Orsa är ett bra ställe att spela in nöjesprogram på är ju kanske något som många uppskattar med Orsa. Själv tycker jag dessa veckor av TV-inspelning är lite jobbiga. Men det beror ju på att man stänger av delar av det område som jag använder dagligen för mina promenader. Samtidigt vet jag att det är en viktig del av vår campings marknadsföring och det påverkar hela vår besöksnäring på ett positivt sätt. Så man får väl ändå tycka om dessa inspelningar.

 

Hur är det hos dig? Utnyttjar du din hemorts guldklimpar? Fundera och kommentar gärna.

 

Tomas Tobiasson.

Mitt blodsocker krånglar ibland- Tomas Tobiasson

Stoppa inte huvudet i sanden för fakta

 

 

Under de sista månaderna har mitt blodsocker hoppat lite upp och ned hela tiden. Har inte kunnat komma på vad som var felet. Det började med att jag fick byta långtidsverkande insulin sort. Från Lantus till Tresiba. Fick order om att minska dosen till under hälften och gjorde så. Har ätit allt mindre kolhydrater och börjat leva mer efter LCHF modellen.

 

 

När motionerade på min cykel några gånger per vecka så fick jag heller inte samma effekt som tidigare och mitt fastvärde låg på runt 10-12 mml på morgonen. Bör vara runt 5-7. Kunde också konstatera att jag höll mig ganska konstant fram till lunchen och därefter steg det kraftigt till 15-27.

 

 

Igår morse fick tog jag tag i det hela och började med att på eget bevåg höja mina doser av Tresiba från 24 enheter till 30 enheter. Fick besked om att mitt långtidsocker hade sjunkit från 71 till 66. Vilket inte är bra, men det hade dock minskat och var på väg åt rätt håll.

 

 

Tog också en liten cykeltur i gårkväll runt sjön 4,6 mil. Skillnaden var bara den att jag valde att använda min gamla cykel i stället för min MTB. Det märktes i uppfartsbackarna att det gick lite lättare, eftersom den har lite smalare däck med mindre mönster. Fick efter ca 3 mil känningar av ett sockerfall. Men det avhjälptes snabbt med lite medhavd preparat. När jag sedan kom fram till Mora så köpte jag mig en mjukglass. Glass är något som jag undviker normalt. Men det fanns ett behöv av kolhydrater så varför inte passa på att njuta lite extra.

 

Väl hemkommen så blev det att äta jordgubbar med grädde. Vilket jag tycker att man skall göra så här års. Det blev ganska mycket vi delade på tre liter på två personer. Men lyckas man få tag på svenska bär, så varför inte.

 

Tog mitt prov som vanligt i morse. Mitt faste värde hade sjunkit till 5,8 mml, gissa om jag var stolt. Jag känner att det är enklare att tänka klart och får en massa energi i kroppen. Det ser ut som att jag är på rätt väg i.a.f.

 

 

Nu väntar en sista deklaration på att upprättas. Är ju sista dagen för oss som har anstånd idag. Men det skall vi väl klara av tycker jag. Vågar knappast säga det men det är min egen. Är ganska enkel egentligen. Men den blir ofta liggande till sist. Bäst att sätta fart så att jag hinner.

 

Orsa 2017-06-15

 

Tomas Tobiasson



Idag är det 2 år sedan min första cykel tur runt Orsa sjön.

Idag är det precis två år sedan jag cyklade runt Orsa sjön.

Det är idag precis 2 år sedan som jag satte mig på min cykel och tog en runda runt Orsa sjön. En tur som var början på mitt lite sundare liv. Visst hade jag cyklat lite förut, men att ta en runda på 47 km var inte något som jag ens funderat över.

Jag minns hur jag packade en ryggsäck med mycket mat och dryck och på med vilken vånda jag skulle ta mig runt sjön. Jag stannade och pustade lite redan efter några kilometer. Mina ben och rumpa värkte. Men har man ett mål så skall det genomföras.

För jag hade ett mål som jag satt upp och då skulle det genomföras. Kosta vad det ville. Fick också känning av mitt blodsocker som säkert fick en chock. Men här skulle motioneras. Kosta vad det ville. Hade precis träffat min nuvarande sambo och hon hade berättat att hon ibland tog en cykeltur på några mil innan jobbet. Kund jag så borde väl även jag klara det här.

Under resan så passade jag på att ta lite kort, som tidigare visats här. Men vi några en gång till.

Gång bro i Orsa

Vägkorsning i Hansjö

Liten fors efter vägen mot Våmhus.

Infart till Våhmus

Lite grusväg puh vad jobbigt

Utsikt över sjön.

Infart till Bonäs

Vasalopps målet i Mora Men då hade jag 15 km kvar hem.

Det blev en liten vurpa på vägen också. När jag kom hem så värkte kroppen rejält och jag fick vila några dagar innan nästa tur. Men det har blivit flera och ser idag den här lilla turen som en liten promenadtur. Tar den även idag ibland. Men gillar numera mer grusvägar och lite fler backar. Har du inte själv provat på det här med cykel. Så kan jag rekommendera dig att pröva.

Tomas Tobiasson 

Från soffpotatis till mer aktiv cykelåkare.

Har under vintern och våren börja lägga allt mer tid på fysisk träning av min kropp. Det började redan förra våren/sommaren med att jag bestämde mig för att ta tag i det där med vikten och mina då allt för höga blodsockervärden. Dagarna före midsommar tog jag första steget genom att införskaffa mig en ny cykel. En MTB för att kunna träna i skogen. Jag hade sedan tidigare en lite äldre variant av MTB, men den hade säkert 20 år på nacken och saknade dämpad framgaffel. Annars var den egentligen helt okej.

Redan dagen efter leveransen av cykeln så deltog jag i mitt första MTB lopp. Orsa Bajken 2016, ett motionslopp på 25 km i terrängen. Jag lyckades komma i mål, men det blev en klar jumbo plats. Men jag var såld på det här med cykling och började träna hårt för att klara av att köra cykelvasan i augusti tillsammans med min sambo. Det blev många mil och några vurpor på cykeln. Vi började regelbundet cykla runt vår härliga Orsasjön, en runda på runt fem mil. Vi tränade lite skogskörning, mycket grusvägskörning och även lite backar som det finns ganska gott om här i Dalarna.

Mitt mål för cykelvasan av att klara av att cykla de 96 km från Sälen till Mora. Kvällen före loppet så kördes våra cyklar till Mora, allt för att vi förbereda det som komma skulle. Vi valde att på morgonen ta bilen till Mora och sedan åka buss från Mora till starten i Sälen. Våra cyklar fick transport med hjälp av lastbil. Väl framme i Sälen blev det en väntan på några timmar. Vädret kanske inte var det bästa, men vad spelar det för roll när förväntningarna är så stora. Det var egentligen mitt största idrottsevenemang i mitt liv. Vilken utmaning! Att jag som bara för något år sedan hade varit en riktig soffpotatis, att på fullaste allvar ställa upp på något sådant här. Visst var det jobbigt och det var mycket svett som pressades fram under turen ner till Mora. Men det var en upplevelse som heter duga. Tiden hamnade väl runt 6,5 timmar och det var ändå godkänt enligt mig, med tanke på att det var mitt första åk.

Jag fortsatte träna under hösten och började få allt bättre blodsockervärden. Efter samtal med min diabetesläkare, så plockades allt fler doser av mitt insulin bort. Men den nedtrappningen hade jag själv redan påbörjat under sommaren. I slutet av augusti så hade jag slutat med all medicinering och var mycket  stolt över detta. Men när första halkan kom, så var det dags att ställa undan cykeln och då intog jag viloläge. Som ett brev på posten så höjdes mina blodsockervärden och sedan var den cirkus igång igen. Men det löser man ju enkelt, genom att man bara pumpar in lite insulin. Till en början var mina insulindoser ganska låga, men höjdes ganska fort och var snart uppe till den gamla nivån. Vikten började också krypa uppåt igen.

Efter julhelgen så bestämde jag mig för att åter igen ta tag i situationen igen. Jag gjorde precis som så många andra gör. Jag köpte ett årsabonnemang på Orsas enda gym. Det var ju ekonomiskt! Man fick 13 månaders träning för 12 månaders debitering. Sedan började jag min resa tillbaka mot ett sundare liv. Det som självklart blev min grej på gymmet var spinning. Jag har sedan i januari deltagit i 2-5 spinningpass per vecka. Mina blodsocker värden har börjat återhämta sig igen. Men jag har en del kvar tills att jag kan lägga sprutorna på hyllan ännu en gång. Har under april och maj också kört ca 75 mil cykel utomhus också. Längsta rundan har varit på drygt 12 mil. Att jag tillsammans med min sambo skall köra årets cykelvasa är en självklarhet. Min målsättning som säkert kommer att skruvas ned lite är att jag skall vara under fem timmar i målet i Mora. Det kanske inte låter så märkvärdigt egentligen men det handlar mycket om grusväg och en del skogspartier.

Att jag genom min fysiska aktivitet åter igen mår bättre är väl inget att tveka på. Att det också har påverkat mitt sätt att arbete i mina konsultuppdrag är väl heller inget att gå miste på. Jag har lättare för att uppnå de målsättningar som mina klienter önskar och att oftast även hålla deadlines bättre är väl heller ingen nackdel.

Att träningen upptar några timmar per dag av mitt liv är kanske lite svårt att acceptera. Men i utbyte mot de hälsoförbättringar som jag vinner så är det priset man får betala. Allting kostar och det tycker jag att man måste acceptera. Att jag sedan har en sambo som hänger med på många turer är ingen nackdel. Men ibland så kan det bli lite ensamt i min sadel.

Nyårsdagen den 7 april 2017.

Idag är en nyårsdag för mig.

Nyårsdagen den 7 april 2017.

2017 har börjat som det alltid brukar. En massa nya målsättningar som knappast håller mer än någon vecka. Sedan är det alltid något som kommer emellan. Men som en av mina förebilder brukar säga. Varje dag är som en nyårsdag. Han menar att vi själva kan välja vad vi vill skall hända inom det närmsta året.

Mina personliga mål inför det här året är att fortsätta på den inslagna vägen att träna fysiskt 3-5 dagar per vecka.Vidare att försöka äta allt mer näringsriktigt och bli en vinnare på det personliga planet. Skall erkänna att jag sedan i mitten av februari redan börjat smygträna lite. Går på gruppträningar på Korpens anläggning här i Orsa och trivs med det. Det har visserligen inte givit något resultat rent viktmässigt ännu, men märker ändå att mitt midjemått blivit mindre. Tror att jag börjar bygga lite muskler och att det är de som gör att jag inte tappar i vikt.

På det arbetsmässiga planet så har 2017 startat otroligt trögt. Förstår inte riktigt vad som hänt egentligen. Men tror att det har att göra med att den allt mer automatisering av våra tjänster. Vilket gör att många småföretagare väljer att sköta sin egen bokföring. Alla säger ju att det är så lätt och visst låter det enkelt. Men verkligheten är något helt annat. Fick för några veckor sedan kontakt med en kvinnlig företagare som skött sin egen redovisning, upprättat bokslut till bolagsverket och allt annat under tre år. Men nu hade skatteverket börjat rota lite i hennes siffror och då kom kallduschen för henne. Upptaxering av bolagsskatt, mervärdesskatt(moms) och lite annat smått och gott. Skatteverket krävde nu hennes bolag och indirekt henne själv på lite drygt en miljon kronor. Efter att ha lagt några timmar på att titta lite närmare på siffrorna, så konstaterade jag att det mesta skulle behöva göras om i hennes redovisning. Jag presenterade en kostnadsbild och då kom svaret. "Det kan det väl inte kosta, jag har ju redan gjort allt själv. Det kan ju inte ta många timmar att fixa till det". Hon tackade med andra ord nej och gick säkert till någon annan kollega. Så här i efterhand så kan jag ändå känna mig lite stolt över att vi inte fick det uppdraget.

Mina målsättningar för mitt lilla företag är att vi under året skall få in ett antal nya klienter både på redovisnings och den juridiska sidan. Vi kommer att öppna ett kontor i Stockholm, för att komma närmare våra klienter som ofta finns där. Att jag skall avsätta mer tid för skrivande av bloggar och artiklar på våra hemsidor www.angamato.se och www.ekoakuten.se. Detta för att kunna attrahera nya kunder som är intresserade av att hålla god ordning på sina papper och ha god lönsamhet.

Nej nu blir det inte mer idag. Men jag återkommer snart igen.

//Tomas Tobiasson

Varför jobbar man med det man gör?

Den här frågan är det säkert många som ställer sig. Men varför blev det just ekonomi, juridik och att hjälpa småföretagare som olika bekymmer för min del.

Det finns säkert inget enkelt svar på min yrkesbana.

Jag tror inte att det finns något enkelt svar på varför jag ägnar stora delar av att försöka hjälpa företagare som av olika orsaker har bekymmer med sitt företag idag. Kanske beror det på ett stort människoengagemang eller på mitt intresse av den lilla människan i en stor hemsk värld.

De flesta människor vill göra gott.

Jag tror på att det finns gott i alla människor innerst inne. Att alla vill göra sitt bästa och vill vara goda samhällsmedborgare. Men ibland så blir det bara fel. Man har gjort så bra man kan, utifrån sin kunskap och sina förutsättningar. Men det blir ändå fel., även om man hade andra avsikter från början.

Jag möter många människor i mitt dagliga arbeten som inte haft för avsikt att "lura" någon. Men kanske inte alla gånger haft kontroll på sitt företag. De har slarvat lite med sitt företags redovisning. För det var ju inte det man skulle syssla med, när man startade sin verksamhet. Ja! så är det faktiskt ganska ofta. Detta leder till att man går miste om kontrollen över sitt företag. Det som skulle bli så bra och blomstra, kan sluta i en ekonomisk katastrof både för dig som privat person och dina närmaste. Låt mig försöka beskriva ett typiskt fall.

Exempel från min vardag.

Agneta 25 år i reklambranschen.

Agneta är drygt 25 år och trivs inte så bra på den reklambyrå som hon arbetar. Hon har länge funderat på att bli sin egen och varför skall hon arbeta på någon annans byrå, när hon kan jobba åt sig själv? Sagt och gjort! Hon väljer att lämna sin trygga anställning på byrån och starta eget. Hon läser en hel del om hur man skall sköta ett företag och "jobben" börjar snart trilla in. Hon lyckas få ett s.k. "starta eget bidrag" vi arbetsförmedlingen (Hennes tidigare anställning var ju en projektanställning). Men nu har det gått en tid och själva säljjobbet har gått som en dans. Orderböckerna är välfyllda och Agneta tjänar pengar(tror hon).

Visst hade Agneta fått råd, men hon lyssnade aldrig riktigt.

Visst pratade den där konsulten från Almi att det var viktigt att ha kontroll över sitt företags ekonomi. Men det kan vi väl göra sedan. Problemet är bara att det där sedan aldrig kommer. Det går nästan ett helt år och det börjar bli dags för att upprätta en inkomstdeklaration, för det gånga året. Det kan väl inte vara så märkvärdigt. Agneta känner en kompis som lovar att hjälpa till. Problemet är bara att kompisen har lite dåliga kunskaper också. Men tillsammans lyckas de efter flera dagars hårt arbete få till en inkomstdeklaration. Agneta känner sig nöjd ändå. Hon pustar ut och fortsätter med att driva sitt företag precis som vanligt.

Skatteverket hör av sig!

Plötsligt dimper det ner ett brev från Skatteverket. De ställer en massa dumma frågor. De pratar om en bil som Agneta leasat i sitt lilla företag. De vill ha in en körjournal på hur bilen används. Vad menar dom? Måste man redovisa varenda kilometer som man kör med bilen? Det har Agneta inte fört någon och sedan har hon "glömt" att redovisa denna bilförmån i sin inkomstdeklaration. Men det får man väl fixa. Agneta sätter sig en lördag på sin kammare och försöker upprätta något som man enligt henne är en körjournal. Hon skriver upp ett antal resor som hon vet att hon kört. Men hoppsan det finns ju en massa mil som bilen rullat mer än vad hon kan redovisa. Agneta får en "lysande idé", här gäller att hitta på lite extra resor. Tänk vad enkelt och det är väl inget som man kan kontrollera i efterhand. Hon skickar in den s.k. körjournalen till handläggaren på skatteverket. Nu borde de väl ändå vara nöjda, tänker Agneta.

Det går någon vecka och sedan får Agneta ytterligare ett brev från skatteverket. Nu är det lite fler frågor, som handlar om de tjejerna som jobbat lite extra hos henne. De fick lön, men den kom visst inte med i den s.k. bokföringen som hon och "kompisen" fixade till i samband med deklarationen. Agneta tänker "det här kan man väl fixa till", det kan väl inte vara så märkvärdigt? Hon och kompisen som hjälpt henne tidigare, för ett försök att rätta till det hela. Problemet är bara den att man glömt vem som var anställd och hur man betalt. Var det kontant eller från Agnetas bankkonto? Hur mycket var det och skall man redovisa den avdragna preliminärskatten till staten. Agneta trodde det var hennes pengar liksom.

Sömnlösa nätter för Agneta.

Agneta ligger sömnlösa flera nätter och är riktigt orolig för vad skatteverket kommer att göra. Hon får flera påminnelser och skatteverket ringer henne också för att få kontakt. Men Agneta väljer att hålla sig undan. Till slut får Agneta ett brev från skatteverket. Det står att man överväger att påföra henne en massa skatt och något som kallas för skattetillägg. Agneta blir alldeles stel i kroppen när hon läser ett belopp om 565 329 kr, längst ned på pappret. Men så mycket pengar kan hon ju aldrig få fram.

Kronofogdemyndigheten skicka brev.

Det går någon månad och så får hon ett brev från kronofogdemyndigheten. Eftersom hon inte betalt några pengar till skatteverket, så har Skatteverket nu överlämnat det hela till kronofogdemyndigheten för att få betalt. Agnet skäms! Ringer kompisen som hjälpt henne tidigare med att "fixa" en deklaration. Nu vill hon inte vara med längre. Agneta mår jätte dåligt psykiskt. Av en händelse så får hon en kontakt med mig. Hur kontakten går till riktigt är det nog ingen som vet.

Vi bestämmer ett möte med Agneta.

Vi bestämmer ett möte på Agnetas lilla byrå. Den tjej jag möter är rödgråten i ögonen och mår riktigt dåligt. Allt som hon tänkt göra så rätt, hade blivit så fel. Hon som trodde att hon tjäna pengar, visade att sanningen var en annan och de pengar som hon tjänat redan var förbrukade. Jag minns hur mycket tårar som föll från Agnetas ögon den dagen. Jag bara lyssnade på vad Agneta berättade. Agneta fick prata av sig liksom.

Agneta vill ha hjälp av oss.

När det inte fanns så mycket mer att berätta från Agneta. Så ställde jag frågan till Agneta om hon ville ha hjälp att försöka reda ut det hela. Svaret lät inte dröja länge. Självklart ville Agneta det, jag fick en kram och ett en blick som jag inte kan glömma.

Vi började med att titta i våra kalendrar och bokade in vårt nästa möte, redan samma vecka. Jag bad Agneta att samla ihop alla papper hon hade och då menade jag alla. Det gjorde Agneta! Vi började med att skapa en bild över nuläget i hennes lilla företag och vad som behövde göras. Efter att ha rekonstruerat hennes bokföring och att överklagat skatteverkets beslut och en massa andra åtgärder, så fick vi ordning på Agnetas liv som företagare. Visst kostade det några kronor för Agneta. Men det är "värt varje krona", säger Agneta idag. Vår slutfaktura slutade på 173 450 kr. Knappt en halvmiljon under skatteverkets första framställan. Den slutliga skatteskulden blev för Agnetas del 59 358 kr.

Idag har Agneta ett välmående företag som går bra.

Agneta har idag kvar sin lilla reklambyrå. Vi har hjälpt henne med att få ordning på saker och ting och sköter sin redovisning exemplariskt. Vi gör månadsavstämningar tillsammans och har en kontinuerlig kontakt. Något som både Agneta och jag uppskattar. Om några månader så försvinner Agnetas betalningsanmärkning, det enda som finns kvar från Agnetas gamla företagsliv. Det var en tuff tid och många stormar att reda ut. Men nu ser Agneta framåt igen. Inga dystra miner precis. Men Agneta har lärt sig en sak. Att man alltid är ansvarig för sina egna handlingar och inte kan skylla det på någon annan. Med andra ord, så har hon lämnat över sin sandlåda till sin dotter.

Därför jobbar jag med det jag gör?

Den glädje som man jag upplever, när man lyckats hjälpa en tjej/kille som Agneta ur en besvärlig situation. Det är det som gör att man fortsätter dag efter dag, år efter år. Det är min lilla uppgift här i välden. Att man sedan måste tal lite betalt för att kunna leva är väl en annan sak.

Tomas Tobiasson
Läs gärna mer på www.angamato.se

Är du närstående till en företagare?

Är du make/maka eller sambo till en egen företagare? Då bör du tänka på att även du kan drabbas om din partner missköter sitt företag. Men det finns saker att göra, för att vara garderad. Läs den här artikeln? Nästa gång kan det vara din tur.

http://www.angamato.se/upptaxering-make/

Var upp 03:45 Idag for att se detta lite märkliga fenomen. Hade inte ställt någon väckarklocka, men tänkte att jag gärna skulle vilja uppleva blodmånen. Tänkte för mig själv, "om jag vaknar så gör jag det". När klockan var 03:43 vaknade jag. Gick upp och ut och då fanns den bara där. Visst är livet lite märkligt ibland. 

Tomas

Är den traditionella bokföringsbyrån död?

Har funderat över det här med om den traditionella bokföringsbyrån är död eller om den kommer att återuppstå när skattemyndigheten kommer att ställa högre krav på redovisningen.

Tycker det är synd att man "skall sköta allt själv". Många saknar tid och kompetens för att sköta allt själv.

Att försöka driva runt en byrå på ett timpris på under 500 kr går inte idag. Jo om man kan ta in en person direkt från gatan och sedan slipper ta ansvar för eventuella fel.Då skulle det fungera. Men varken jag eller mina kollegor vill ställa upp på det.

 Kommentera gärna.

Vad gör man när allt går en emot?

Jag tror att de flesta av mina läsare har varit med om det. Den dagen som allt går en emot, oavsett vad man gör. Idag är en sådan dag för mig. Hade en så bra planering om hur den här dagen skulle bli så positiv som den bara kunde.




Redan när jag skulle gå till jobbet så vägrar min lille Isak bara att följa med. Nu får det vara nog, jag tänker inte följa med dig till ditt hemska kontor. Där skall man ju bara ligga i sin säng och hålla tyst. Jag har bestämt mig och varför skall jag lyssna till dig. Isak som är en liten terrier vet vad han vill och gick under sängen. Han morrade bestämt när jag försökte locka fram honom. Han skulle inte med och så fick det bli.


Som tur är har jag en liten stor hund till. Han heter Zeus. En liten Risenkille på snart tre år. Han hade som vanligt lust och hänga med. Kontoret är ett uppiggande ställe, tycker Zeus. Alltid är det någon som går förbi fönstret och då gäller det att tala om vem som bestämmer. Vid lunch så var jag hemma och bytte hund. Isak fick följa med och göra samma bevakning som den andre.


Hade räknat med att få in lite pengar idag. Men det kom inga alls. På em. ringde den som vi har största fordran och ville ha mer hjälp. Han sa att han visste att vi hade en fordran och att han skulle betala den på måndag. Undrar bara vilken måndag då. Den har jag hört förut. Talade om att jag inte kan leverera mer kunskap utan att få betalt för det gamla för. Ha la på luren lite surt. Kunde se honom framför mig. Han tänker inte betala. ännu. Jag vet att han har skatt att betala senast på torsdag och det kan jag förstå. Men jag är så trött på att alltid hamna sist i kön.


Har ändå lyckats med en sak idag. Jag har lyckats få klart ett årsbokslut och det är inte illa för att vara mig precis. För tredje året i rad så kommer det in i tid till bolagsverket. Vilken bedrift! Skönt att något fungerar i alla fall.


Skall avsluta med att gnälla över värmen bara. Hade jag varit vid en badstrand hade det varit en sak, men att sitta på ett kontor i värmen är ingen hitt precis.


Nu tar jag det lugnt och går hem.


Ha det!

Orsasjön runt på cykel

Jag har igår gjort en riktig bedrift. Tog Cykeln de fem milen runt vår lilla sjö.

Började med att lämna metropolen Orsa bakom mig.

Sedan jag lämnat metropolen bakom mig, kom jag efter en stund fram till nästa by Hansjö.

Här tog av mot Bäcka och Våmhus. Än så länge fungerade allt perfekt och kroppen fungerade bra. Tog lite vatten, hade börjat svettas lite.

Nästa by på vägen runt sjön heter Bäcka. Där finns en Herrgård som erbjuder service när det gäller mat och fester. Tog ingen bild på denna. Men tog den här istället.

Här ser vi hur vattent forsar på sin värg till sjön.

Forstatte på vägen fram och stax efter åt så lämnade hag min hem kommun bakom mig och kom i Mora kommun i stället. Förlåt Mikael Thalin(kommunalråd i Orsa). 

Fortsatt några kilometer till och kom fram till byn Våmhus.

Det är en fantastisk liten by. Missade det där med nya bilder. Men här valde jag att välja Siljan Leden Det innebar att jag fick förmåen att cykla på lite annan typ av väg.

Grussvägar suger så gott i däcken på cykeln tycker jag.Minns hur jag älsakde att cykla på grusvägar i min barndom. lite framfärd på denna typ av underlag, kommer vi fram till nästa by.

Ännu en liten by med unik bymiljö. Roligt att cykla fram mellan husen. något som skall upplevas på cykel och inte per bil.

sedan blir det asfalt fram till korsningen av väg 70. här väljer jag forsätta på leden och får cykla på sandväg.

Usch vilket vägunderhåll man har i Mora kommun. Djupa fåror och flera gropar. Kan det bero på allt regnade kanske. Skall väl ändå inte klaga. Kommer efter några kilometer fram till Dalälvsens strand.

Här nere skulle jag vilja bo. Färden fortsätter och jag passerar även byn Östnor. Missar att ta någon bild. Men det kan vi ta nästa gång jag tar cykeln runt.

Så småningom kommer jag fram till den Orsas lilla förstad Mora. Cyklar genom staden fram till det mest kända målet.

Vasa loppet med andra ord. I fädrens spår, för framtida segrar. Här besöker jag staden enorma köpcentrum Noret. Här köper jag lite cykeltillbehör, för mina däck behöver lite mer luft. och min pump har inte riktigt rätt ventil. Men det finns ju saker som avhjälper detta. Köper också en glass och fyller på med lite mer vatten.  Nu är det bara 15 km hem.

På vägen mot Orsa får jag känning av lite blodsocker fall. Men det löser sig. Är ju utrustad med dextrsol. Skönt att ha när kramperna kommer. Tyvätt glömde jag av att jag satt fast med skorna i tramporna. Så jag trillade. Men det gick bra och inget blodvite uppstod.

Nu har det gått en dygn och kroppen gör sig påmind. Men ska ta en liten tur idag också. Det kommer att bli fler rundor runt sjön innan månaden är slut.  Något som kan rekomenderas till andra.

Ha en skön cykel sommar. Vi kanske ses. Funderar på cykel vasan i augusti. Eller blir det nästa år om jag lever och har hälsan. Skall jobba på det i alla fall.

Orsa 2015-06-14.
Tomas Tobiasson

SvenskPress - Angamato Ekonomikonsult hjälper dig med både ekonomi och juridik

SvenskPress - Angamato Ekonomikonsult hjälper dig med både ekonomi och juridik

Håller på att uppdatera vår hemsida

Hej!
Just nu jobbar vi hårt med att uppdatera vår hemsida.


Den nya räknar vi med att kunna släppa under sommaren. Exakt datum kommer jag att meddela senare.


Den gamla hemsidan har succesivt uppdaterats hela tiden. Men nu är det dags för en layout-förändring. Det är ju ändå 2015 vi lever i nu och inte 2005.


Våra tjänster kommer att vara dom samma. Det här med debet och kredit har ju liksom inte förändrats så mycket. Även om det hänt en del där också. Vi kommer i framtiden inrikta vår marknadsföring på ekonomitjänsterna. Men vi kommer självfallet att jobba med obeståndsfrågor även i framtiden.


Vill också passa på att slå ett slag för det erbjudande som Angamato presenterar på sin hemsida.
Det kan vara många tusen lappar att spara för den som har behov av våra tjänster.

Orsa 2015-06-01

Tomas Tobiasson
Angamato Ekonomikonsult AB

Får man som företagare vara sjuk?

Idag känner jag mig förkyld och lite hängig. Men får man göra det som egenföretagare? Visst får man göra det säger nog de flesta av oss. Men är det så enkelt?

Skall försöka svara på hur jag ser på saken.
Vi som företagare älskar att arbeta och producera saker eller tjänster. Att vi träffar många människor på olika sätt, gör självfallet att vi utsätts för risken att bli sjuk. Problemet är den att vi inte har tid att vara sjuk. Därför gör de flesta precis som jag, man går till jobbet ändå. Men jag tror i princip att det är fel, att göra det. Dels så riskerar man att smitta övrig personal. Men det kanske viktigaste är att man inte lyssnar till kroppens inbyggda varningssytsem. Oftast så kan även vi vara sjuka, utan att företaget går under för det. I morse när jag vaknade med lite nästäppa så bestämde jag att gå till jobbet några timma. Hade lite som bara måste fixas och ett bokat telefonmöte. När det var avklarat så åt jag lite lunch. Sedan gick jag hem. Tog ut mina två fyrbenta en liten sväng och sedan hamnade jag framför datorn i köket. Har visserligen inte min vanliga kapacitet, men orkar ändå skriva några rader.

Svaret på min fråga är alltså
Visst kan en företagare få vara sjuk, men det skall mycket till för att man skall stanna kvar i sängen.
Orsa 2015-06-02.
Tomas Tobiasson

Då har det gått en vecka till i våra liv.

Då har det gått ytterligare en vecka i våra liv sedan jag skrev sist.
Livet rullar på och förväntningarna på framtiden är stora. Jobbar just nu med en liten artikelserie på vår hemsida som handlar om företagare som har bekymmer med förluster i sina företag. Läs gärna mer  här .http://www.angamato.se/arduoroligforforetagetsforlust/

Annars rullar livet på som vanligt. Äta, Sova, Jobba  och hundar som vanligt.

Ha det bra!

Tomas Tobiasson

Nu var det ett tag sedan sist. Men bättre sent än aldrig heter det ju.
Har hänt en hel del i mitt liv sedan sist. På jobbet är vi på platsade det mestaefeter flytten i februari .
Har börjat vänja mig i att bo ensam i en lägenhet, tillsammans med min två fyrbenta.

Har ägnat lite av eftermiddagen åt att städa av lite. Skall få besök i morgon. Skall bli roligt att visa upp vad lilla Orsa med omnejd har att ge.

Skall inte dröja så länge med nästa lilla blogg.

Och du Kom som du är!

Det är snart nytt år och dags för ett litet bokslut.

Så här i de sista dagarna av ett år går jag och funderar lite på hur det gångna året varit. Det handlar om att avsluta det gamla och påbörja ett nytt år på något sätt. På mitt personliga plan, tycker jag det mest har varit frågan om kräftgång. Visst finns det mycket saker som varit bra under året. Men också det som inte varit så bra. Sätter jag upp det på ett balanskonto, blir slutresultatet ett kraftigt minus. Vill inte så här offentligt klargöra riktigt allt som varit negativt. Men vågar klart deklarera att det gångna året största vinst, är att jag etablerat mig bra i min nya kristna gemenskap. Jag har kanske också funnit en ny kvinna i mitt liv. Eftersom det är en relativt ny gemenskap så skriver jag kanske. Vi får se hur det slutar. Men är förvånad över att vi verkar funnit var sin själsfrände. Allt stämmer bara så där bara. Sedan måste jag även tillägga att mitt senaste bilbyte till en liten BMW X1 var ett riktigt lyft. Visst jag har haft AWD förut, men den här passar mig bäst. Det är roligt när man känner hur bilen liksom blir en förlängning av förarens vilja. Att den reagerar precis som man vill. När hjulen släpper i en kurva och det enda man behöver göra är att gas mer och så har man åter fäste. Det är en härlig känsla. På fortkörningsböter har också året varit en framgång. Inte en enda bot. Det var länge sedan det inträffade senast. Min hälsa har också blivit bättre. Den senaste kontrollen visade på stora framsteg. Så kanske har det varit en hel del som varit positivt med 2014 i alla fall.

På företagarfronten så har det varit ett jobbigt år. Men det beror inte så mycket på själva företagandet, utan mer på ”relationsproblem”. Det har gjort att jag kanske inte alltid haft rätt motivation för att kämpa, även på jobb fronten. Men det kommande året kommer att bli bättre. Det är inte bara ett löfte, utan ett måste. Jag kommer under nu att få en ny bostad som jag ser framemot. Företaget skall flytta till nya lokaler under januari 2015. Vilket kommer att innebära ett riktigt lyft, tror jag. Sedan stängs kontoret helt ner i Småland och då är den tiden ett avslutat kapitel.

Att starta upp med nytt år, är alltid trevligt. Man har så stora förväntningar och planer. Man känner sig laddad på ett positivt sätt. Sedan vet jag hur det ser ut om några veckor. Entusiasmen har minskat och det vardagliga livet, har tagit över. Men den här gången är jag mer laddad än på länge. Allt ser riktigt bra ut. Visst det kommer säkert motstånd även i år. Men det motståndet skall snabbt attackeras och elimineras. Det gäller bara att vara rustad för detta, redan från början.

En annan sak som jag skall ha under det kommande året, är en sammanhängande ledighet på några veckor. Har missat det under några år nu och märker att det sliter. Ska även jobba mer på relationer med andra människor. Samtidigt som jag kommer vara noga med mitt umgänge i fortsättningen. Tänker välja dem som står mig nära noga. Kommer inte att säga upp gamla band, men kanske möblera om lite. Tror att alla borde göra det ibland.

Tänkte bara avsluta det hela med att önska alls som läser detta med att önska ett Gott Slut på innevarande år och ett Riktigt Gott 2015.  

Orsa 2014-12-29

Tomas Tobiasson

Hur behandlar vi våra Asylsökande?

Har under helgen haft kontakt med några asylsökande från Egypten och funderat lite över deras situation. Den familj som jag fick bäst kontakt med, hade flytt till Sverige beroende på sin kristna tro. De kände sig utsatta för hot från de Islamska landsmännen och deras uttalande mot människor som inte tror som dem. De framförde att de tyckte det var konstigt att de placerats i en förläggning, där även muslimska landsmän hade placerats. Själv sa jag inte så mycket till dem, men har funderat lite över det här.

Min första reaktion var att man borde försöka göra något åt detta. Att fly från ett land p.g.a. sin tro och sedan möta sina motståndare även här. Kan det vara rimligt. Flydde man inte hit för att man var rädd för sin egen och familjens säkerhet. Samtidigt så tycker jag att man bör vara tacksam över att få komma hit. Personalen på anläggningen gör säkert allt för att de skall känna sig säkra i det här landet i väntan på att deras ansökan skall behandlas i vederbörlig ordning. Men samtidigt så borde man kunna ordna det så att de olika grupperingarna redan från början placeras på olika anläggningar eller åtminstone i olika logement. Borde inte vara så konstigt.

Jag har själv en kristen uppfattning och kanske naturligt väljer att stödja mina trossyskon i första läget. Men samtidigt vill jag även skydda de muslimska asylsökanden och självklart låta dem utöva sin religion fritt i vårt ända rätt fria land. Min grundinställning är att varje enskild människa ska ha den mest grundläggande rätten att självständigt få välja sin religion, åsikt o.s.v. De kristna skall inte slå sig för bröstet. Tänk på allt som hänt även under historien. Vi var inte så mycket bättre med korståg, häxbränning och förföljelse av frikyrkofolk.

En annan fråga är om vi skall ta emot flyktingar eller inte. Tycker i princip att vi skall ta emot de människor som kommer till vårt land. Men frågan är bara om vi behöver begränsa antalet som kommer eller om de på lite sikt skall få återvända till sina hemländer igen. Det är en svår fråga att ta ställning till. Men den behöver definitivt lyftas upp på dagordningen och inte sopas under mattan, som det görs i vår riksdag. Vill inte tro att 13 % av Sveriges befolkning röstar på ett parti med rasistiska åsikter. Tycker att man skall lyssna på folkets röst och acceptera folkets röster.

Kan mycket väl förstå att vi inte kan hjälpa alla människor och att vi kanske borde hjälpa de människor som finns i det här landet i första hand. Det finns många som far illa bland våra egna. Det är bra om vi själva som medborgare, tar bort skyddslapparna och ser verkligheten som den är. Tänker på barn, äldre och sjuka. Tänker på dem som saknar arbete och bostad. Här har vi alla ett ansvar. Var tog det s.k. folkhemmet vägen? Vi kan inte hjälpa alla, men vi kanske kan hjälpa någon.

Är bara en vanlig dödlig som försöker uttrycka mina tankar. Kanske jag dessa tankar bidra till en något mjukare värld. Man kan ju alltid hoppas.

 

Orsa 2014-12-15

 

Tomas Tobiasson

tomas@angamato.se