Har idag bestämt mig för att arbeta
hemifrån. Sitter på min balkong och tittar ut över sjön. Lite lätta krusningar
på vattnet, solen skiner och några flanörer promenerar längs strandpromenaden.
Kan man ha det bättre.
Är inte det här livet på en pinne,
så berätta gärna för mig vad som är det så här års.
För jag är egentligen ingen
sommarmänniska. Föredrar lite lägre temperaturer, med snö, is och halka. Men nu
är situationen som den är och då gör vi det bästa av den tycker jag.
Nu till dagens ämne. Är det bra att
ständigt vara uppkopplad för att inte missa ett samtal, mejl och så vidare. Ja
det är ju faktiskt möjligt idag, oavsett var vi befinner oss i världen. Av egen
erfarenhet så vet jag att många lever detta liv. Men vad betyder det
egentligen? Är man fri eller är man fångad av tekniken?
Själv är jag uppkopplad större delen
av min vakna tid. Skall erkänna att min telefon, om det egentligen är en
telefon är påslagen dygnet runt och ligger vid sidan av mig när jag sover.
Men hallå? Hur bra är det
egentligen? Att ständigt vara nåbar har blivit en livsstil och den har jag
anammat fullt ut. Så har det nästan alltid varit i mitt vuxna liv. Var tidigt
med att skaffa en mobiltelefon som var mobil. Att den vägde lite drygt 17 kg
och var inget som avskräckte mig. Att även köpa en telefax till min bostad var
nästa stresspryl. Hade givetvis också flera s.k. mobilsökare, som pep direkt om
någon ville ha tag på mig och ville bli uppringd. Vi pratar om 80-talet nu. Att jag också hade en pc hemma var också en
nödvändighet. Var ju praktiskt när man vill arbeta en natt med jobbrelaterade
saker och det bästa av allt var att man kunde spara ner det på en s.k. diskett
av typ 5 ¼ tum. Enkelt att sedan föra över till företagets lilla närverk nästa
dag.
Att jag självklart inte hade någon
reglerad arbetstid även som anställd är väl inget som behöver tilläggas. Att
arbete gick före familj och annat tjafs, kommer jag att skriva om i mina senare
blogginlägg.
Har idag kanske en liten annan syn
på det härmed att ständigt vara tillgänglig. Livet har lärt mig, att det inte
är någon katastrof om man missar ett samtal eller inte svarar på ett mejl inom
några minuter. Man kan ju alltid ringa upp och kontrollera om det var något viktigt
lite senare. Normalt sett försöker vederbörande att ringa lite senare om det
var viktigt och man själv skulle missa det hela.
Jag tror att det är viktigt att vi
skapar rutiner för att själva få kontroll över det som tekniken möjliggör.
Livet handlar inte bara om att serva alla andra här i världen, har jag hört.
Tycker det ändå är ett framsteg att flytta hem kontoret till balkongen idag.
Att telefonen så här års är ganska tyst liksom antalet mejl även det har
minskat lite i samband med att ”alla andra ” är lediga just nu.
Själv blir jag irriterad över
människor som aldrig finns tillgängliga och ständigt är nedkopplade. Det är som
tur är inte så många sådana individer bland mina kunder eller i min
bekantskapskrets.
Visst var det bättre förr? När man skickade
ett brev via vårt statliga Postverk och man kunde lita på att ett brev var
framme på högst tre dagar. Att det sedan tog lika lång tid att svara på ett
brev accepterade man. Mindre stress och lugn och ro på våra arbetsplatser.
Bankerna stängd sin verksamhet kl 15:00 mot som idag vara öppna dygnet runt. Vi
hade riktiga pengar i våra plånböcker, istället för alla dessa plastkort.
Nej kanske vill jag inte tillbaka
till den tiden direkt. Men jag vill kunna styra mitt liv själv och därför så
får mina kunder finna sig i att jag inte alltid är uppkopplad och nåbar. Det
handlar om frihet under ansvar.
Kom ihåg att tekniken är bra så
länge du själv har kontroll på vad som sker.
Orsa 2018-07-04
Tomas Tobiasson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar