Skall vi ställa högre krav på egna insatser från de personer som får uppehållstillstånd i Sverige?

Centerpartiet presenterade igår(20180704) ett förslag på att den som fått uppehållstillstånd i Sverige, skall erbjudas ett integrations år. Under detta år skall man skaffa sig den kunskap om det saker som krävs för att få ett arbete i sitt nya hemland. Det handlar bl.a. om utbildning i vårt språk, hur det Svenska samhället fungerar och den kultur som finns i landet.

Själva insatserna för utbildningen skall finansieras av samhället och den som ingår i detta projekt skall erbjudas statliga etablerings lån för sin egen försörjning.

Jag tror att de personer som erhållit uppehållstillstånd i landet är villiga att göra den här satsningen i sina liv, för att komma in i vårt samhälle på ett snabbare sätt. Jag tror också att det är samhälls-ekonomiskt fördelaktig satsning. Alltså en situation där både den enskilda individen och samhället har stora vinster på att få till en sådan lösning.

Visst har det höjt kritiska röster från nuvarande regering och dess anhängare, om att det är fel att den som flytt till Sverige skall tvingas sätta sig i skuld för att få arbete. Ja jag kan förstå hur dessa partier resonerar. Men egentligen så är det inte märkvärdigare än att många av våra medborgare har finansierat sina egna studier genom statliga studielån.

Vi som har upptagit dessa studielån, gnäller inte över att vi tvingas betala tillbaka dessa. Vi har skaffat oss en skuld för att finansiera vår utbildning och skulder skall betalas tillbaka. Tycker absolut inte det är fel om våra nya invandrare också får finansiera sitt uppehälle genom upptagande av statliga lån.

Det här är ett bra förslag, som jag alla vinner på. Vi måste alltid stimulera människor som vill skaffa sig en utbildning som krävs för att erhålla ett riktigt arbete. Ett arbete som gör att varje enskild individ får en möjlighet att kunna försörja sig själv och därmed komma ut ur ett bidrags beroende, som annars kan bli långvarigt.

Jag är inte emot att Sverige hjälper människor som har haft eller har det svårt i sina hemländer. Men de skall behandlas precis som alla andra i vårt land. Samma regelsystem skall gälla för hela vårt lands befolkning.

Har mött många duktiga personer som invandrat till vårt land. De flesta har anpassat sig till vår kultur och det regelsystem som gäller här. Därigenom så bidrar även dessa människor med sitt arbete till vårt lands välstånd. Deras barn och barnbarn är duktiga i skolan och har ofta förstått vikten av att suga åt sig all kunskap man kan få i vårt skolsystem.

Tror att de allra flesta människor oavsett religion, hudfärg o.s.v., vill aktivt vara med och bygga upp vår nation. Men tyvärr har landets handläggning av asylsökandes ärende blivit mycket långsamt.

Skall påtala ett bra exempel som jag själv upplevt på nära håll. Det rör sig om en man och en kvinna som kom till Sverige 2015. Träffade dem på en flyktingmottagning några gånger och fick lite kontakt. De ville att jag skulle prata svenska med dem. Deras önskan vara att få ett jobb så snabbt som möjligt. De hade haft en bedrövlig flyktväg hit, men beklagade sig ändå inte. De gick runt bland de lokala företagen och frågade efter arbete. Det var svårt att hitta något till en början men de gav inte upp. De fortsatta i sex veckor innan det blev napp. De fick visserligen flytta några mil till sitt arbete, men de fick napp. Efter 8 veckor hade de uppehållstillstånd och arbete.

Jag vet inte riktigt hur det gått för dem eftersom kontakten bröts. Men är övertygad om att det gått bra.

Sedan har jag även stött på mindre seriösa arbetsgivare här i Sverige. Ofta sådana som själva kommit till Sverige för några år sedan. De utnyttjar nu nyanlända, genom att inte följa gängse regler. Har stött på människor som arbetar över 16 timmar per dag och alla dagar i veckan. Att lönerna uppgår till knappt 10 000kr/månad brutto är väl inget som våra fackföreningar bryr sig om. Tycker att sådana här företagare skall bannlysas och här bör fackföreningarna och samhället göra gemensam sak.

Ja det var lite av mina reflektioner idag.

Orsa 2018-07-04

Tomas Tobiasson

Ständigt uppkopplad eller ständigt nedkopplad?

Har idag bestämt mig för att arbeta hemifrån. Sitter på min balkong och tittar ut över sjön. Lite lätta krusningar på vattnet, solen skiner och några flanörer promenerar längs strandpromenaden. Kan man ha det bättre.

Är inte det här livet på en pinne, så berätta gärna för mig vad som är det så här års.

För jag är egentligen ingen sommarmänniska. Föredrar lite lägre temperaturer, med snö, is och halka. Men nu är situationen som den är och då gör vi det bästa av den tycker jag.

Nu till dagens ämne. Är det bra att ständigt vara uppkopplad för att inte missa ett samtal, mejl och så vidare. Ja det är ju faktiskt möjligt idag, oavsett var vi befinner oss i världen. Av egen erfarenhet så vet jag att många lever detta liv. Men vad betyder det egentligen? Är man fri eller är man fångad av tekniken?

Själv är jag uppkopplad större delen av min vakna tid. Skall erkänna att min telefon, om det egentligen är en telefon är påslagen dygnet runt och ligger vid sidan av mig när jag sover.

Men hallå? Hur bra är det egentligen? Att ständigt vara nåbar har blivit en livsstil och den har jag anammat fullt ut. Så har det nästan alltid varit i mitt vuxna liv. Var tidigt med att skaffa en mobiltelefon som var mobil. Att den vägde lite drygt 17 kg och var inget som avskräckte mig. Att även köpa en telefax till min bostad var nästa stresspryl. Hade givetvis också flera s.k. mobilsökare, som pep direkt om någon ville ha tag på mig och ville bli uppringd. Vi pratar om 80-talet nu.  Att jag också hade en pc hemma var också en nödvändighet. Var ju praktiskt när man vill arbeta en natt med jobbrelaterade saker och det bästa av allt var att man kunde spara ner det på en s.k. diskett av typ 5 ¼ tum. Enkelt att sedan föra över till företagets lilla närverk nästa dag.

Att jag självklart inte hade någon reglerad arbetstid även som anställd är väl inget som behöver tilläggas. Att arbete gick före familj och annat tjafs, kommer jag att skriva om i mina senare blogginlägg.

Har idag kanske en liten annan syn på det härmed att ständigt vara tillgänglig. Livet har lärt mig, att det inte är någon katastrof om man missar ett samtal eller inte svarar på ett mejl inom några minuter. Man kan ju alltid ringa upp och kontrollera om det var något viktigt lite senare. Normalt sett försöker vederbörande att ringa lite senare om det var viktigt och man själv skulle missa det hela.

Jag tror att det är viktigt att vi skapar rutiner för att själva få kontroll över det som tekniken möjliggör. Livet handlar inte bara om att serva alla andra här i världen, har jag hört. Tycker det ändå är ett framsteg att flytta hem kontoret till balkongen idag. Att telefonen så här års är ganska tyst liksom antalet mejl även det har minskat lite i samband med att ”alla andra ” är lediga just nu.

Själv blir jag irriterad över människor som aldrig finns tillgängliga och ständigt är nedkopplade. Det är som tur är inte så många sådana individer bland mina kunder eller i min bekantskapskrets.

Visst var det bättre förr? När man skickade ett brev via vårt statliga Postverk och man kunde lita på att ett brev var framme på högst tre dagar. Att det sedan tog lika lång tid att svara på ett brev accepterade man. Mindre stress och lugn och ro på våra arbetsplatser. Bankerna stängd sin verksamhet kl 15:00 mot som idag vara öppna dygnet runt. Vi hade riktiga pengar i våra plånböcker, istället för alla dessa plastkort.

Nej kanske vill jag inte tillbaka till den tiden direkt. Men jag vill kunna styra mitt liv själv och därför så får mina kunder finna sig i att jag inte alltid är uppkopplad och nåbar. Det handlar om frihet under ansvar.

Kom ihåg att tekniken är bra så länge du själv har kontroll på vad som sker.

Orsa 2018-07-04

Tomas Tobiasson

Lider jag av köphysteri eller köper jag saker efter behov?

Lider du som jag av köphysteri eller är det dina verkliga behov som styr?

Har börjat fundera lite på det här med vad som styr våra inköp här i livet. Att jag i mitt tidigare liv styrdes av köphysteri är väl inget att fundera så mycket över längre. Men hur är det idag. 

Måste jag köpa en ny Appel iPhone X eller kan jag ha kvar min lite föråldrade sexa ett tag till?

Självklart så tänker jag inte hamna i den fällan att jag bara måste ha den senaste modellen igen.

Men jag har varit där och det har varit jobbigt att förändra mitt tanke sätt. Nu mer tänker jag efter innan jag köper allt det där nya och roliga som hela tiden exploderar på marknaden. 

Är det ett behov? Ja då köper jag prylen eller upplevelsen direkt. 

Är det en rolig pryl som jag inte har behov av? Ja då avstår jag från köpet till ett behov av prylen uppstår. Varför skall man bara byta ut saker, för att det kommit en ny modell med lite nya funktioner?

Har börjat tänka på miljön också. Har vi verkligen råd att kassera fullt användbara saker bara för att industrin och våra marknadsförare tycker så?

Har blivit allt mer av den sparsamma typen. Kanske lite tråkig enligt andra. Men vad gör det om jag själv mår bra.

Ja det blev inte så många rader idag. Men hellre lite än inget alls som jag brukar säga..

Ha en trevlig helg.

Själv skall jag kurera min snuva först och sedan skall jag ut och åka tåg i morgon. Skall göra det tillsammans med andra människor som gillar att äta gott och bara umgås. Skall bli trevligt hoppas jag. Som egentligen inte gillar andra tåg än modelltåg. Men ibland måste man bara våga gör det som inte alltid är så uppskattat.

Ha det bra, så hörs vi.

Tomas Tobiasson

Att gå från soffpotatis till att träna regelbundet. Tomas Tobiasson

Hej!


Mina vänner och många andra vet att jag inte alltid tyckt om det här med att motionera. Men har upptäckt att det har börjat bli ett dagligt behov för att min kropp skall fungera.

Det började för snart två år sedan med att jag började cykla runt Orsa sjön. En liten runda på ca 47 km och tog då runt fyra timmar. Eftersom jag har diabetes sedan 1996 var det jobbigt de första rundorna och krävde flera stopp för att tanka kroppen med energi. Skall erkänna att dessa rundor också innebar en del träningsvärk och att mitt blodsocker hoppade lite upp och ner.

Idag är det lite annorlunda. I sommar har jag cyklat regelbundet mellan 60 km och 200km varje vecka. Den längsta trippen var på ca 140 km och min kropp fungerade alldeles ypperligt under och efter denna tripp.

Att jag sedan lyckats cykla i fäders spår mellan Sälen och Mora både 2016 och 2017 är också en positiv sak. Något som skulle varit helt omöjligt bara för två år sedan. 2016 var min tid 6,5 timmar och 2017  5 timmar och 14 minuter. 2018 satsar jag på en tid på runt 4,5 timmar någon stans. Den som lever får se vad som händer....

Nu är hösten här och det är dags att ställa undan cykeln om några veckor. Men har istället valt att börja på gymmet här i Orsa. Visst jag var även där i våras en del också. Att jag inte är någon yoga man, styrkelyftare eller boxare  precis är väl lika bra att erkänna.

Istället satsar jag hårt på gruppträning på gymmets spinning pass är kanske ingen nyhet från dem som följer mig på sociala media. Brukar köra 4-5 pass i veckan i kombination med vattengympa.

Sedan så har vi det där med hundpromenader som är min ordinarie vardagsmotion. Det brukar bli någon stans mellan 5-10 km per dag.

Att mina sockervärden har stabiliserats är väl inget man bara kan bortse ifrån. Mitt senaste långtidssocker tyder på en välinställd medicinering. Vet att det kan bli bättre än så och jag kommer att fortsätta trampa både inomhus och utomhus för att kunna ta bort ytterligare någon av de två sprutor med insulin som jag tar idag. Innan jag började röra på mig tog jag 8-9 sprutor varje dag. Så visst har det hänt mycket.

Är så tacksam för allt peppande som min sambo Carina Karlsson ger och har gett mig under den tid vi varit ihop. Funderade första gångerna på om hon var riktigt klok, när hon berättade vilka sträckor hon brukade cykla innan jobbet. Idag så kan vi göra dessa sträckor tillsammans och det är inget konstigt med det.

Tomas Tobiasson 

Tar du tillvara på din orts alla tillgångar

Orsa broar över Ore-ån.

 

 

Hur många människor tar tillvara på de möjligheter som vår hemort har?

 

Tanken väcktes av min sambo vid dagens frukostbord. Hur många grannar tar verkligen tillvara på alla de möjligheter som finns här i Orsa? Ja den frågan är relevant kanske. Tittar mig runt bland våra grannar och konstaterar att det är väldigt få som utnyttjar mer än den fina utsikten över sjön. Jo det finns två familjer/par som gör något aktivt av sina möjligheter.

 

Det ena paret är ute och promenerar en hel del på dagarna. Ibland är de hundvakt åt sonen lille ögonsten och även om de inte är det så tar de sig regelbundna promenader varje dag. Vädret spelar mindre roll. De är en god förebild på hur man även när man kommer upp några år i ålder bör ta hand om sin hälsa.

 

Den andra familjen älskar det här med fiske. De sticker ofta iväg de dagar som de är lediga på lite fisketurer i traktens sjöar. Ser hur de mår bra av det hela och att de ofta har med sig lite fångst hem.  Fiske är deras grej.

 

 

Själva så tar vi ofta promenader med våra hundar i omgivningen eller besöker Grönklitt även på vår, sommar och höst för att komma ut med våra fyrbenta vänner. Vi njuter självklart av utskiten över sjön. Nu när det är sommar så ägnar vi några kvällar i veckan åt att trampa runt på våra cyklar. Det blir ganska många härliga turer runt om i våra fina omgivningar. Vi båda älskar det här med MTB och här i Orsa finns det stora möjligheter att även utöva denna lite konstiga aktivitet. På hösten så plockar vi lite svamp och lingon i skogarna här omkring och i bland blir det skogens guld Hjortron.

Fr.o.m. idag så kan vi också använda vår Campings 50 m bassäng för att träna simning varje morgon från kl.06.00, vilket min sambo självklart utnyttjar de flesta dagarna i veckan.

 

Vintern så har vi möjlighet till att åka skidor. Både utför och på längden. Sedan kan vi också förpassa oss den våldsamma sträckan om 81 m och komma ut på isen. Där plogar man upp olika banor för skridskoåkning för den som vill. Men dessa kan även användas för att promenera på eller varför inte ta en sparktur. Sedan är jag sedan i våras ganska aktiv på Korpen i Orsa. Brukar vara med på 3-5 spinning pass i veckan och lite annat också.

 

Att vi sedan lägger en del tid på kyrkan i Mora är väl ändå något som också får räknas in i det sociallivet på orten. Alla har ju inte detta intresset kanske. Men det finns ju några som har det iaf.

 

En annan positiv sak med Orsa är att man får kontakt med många människor. Det gäller såväl ortsbefolkningen som alla de turister som upptäckt vår lilla hemort. Detta tycker jag är en av de bästa sakerna med att bo på ett mindre ställe.

 

Att SVT även har upptäckt att Orsa är ett bra ställe att spela in nöjesprogram på är ju kanske något som många uppskattar med Orsa. Själv tycker jag dessa veckor av TV-inspelning är lite jobbiga. Men det beror ju på att man stänger av delar av det område som jag använder dagligen för mina promenader. Samtidigt vet jag att det är en viktig del av vår campings marknadsföring och det påverkar hela vår besöksnäring på ett positivt sätt. Så man får väl ändå tycka om dessa inspelningar.

 

Hur är det hos dig? Utnyttjar du din hemorts guldklimpar? Fundera och kommentar gärna.

 

Tomas Tobiasson.