Vilken start på en bra dag.

Idag vaknade jag tidigt(05.15). Behövde gå på toaletten. Gjorde så och tog ut vår lilla hund Isac, på en trädgårds rastning.

Jag lyfte blicken och såg ut över landskapet.

 

Orsa i gryningen 2013-08-21

Utsikt från trädgården. Utsikt över Orsa Sjön mot bergen.
 

 Frågan jag ställer mig idag, är varför just jag skall få uppleva detta och vad vår Herre menar med det i så fall. Inte för att jag inte är värd detta efter alla negativa upplevelser i mitt liv det sista året. Men varför har jag fått denna chans? Stillar mig och börjar tänka! Sedan hör jag en röst inom mig. "Jag har inte övergivit dig. Även om många av dina vänner har gjort det, så är jag kvar vid din sida. Idag kommer bli en riktigt  bra dag för dig." Jag blir nästan lite skrämd. Jag har visserligen en barnslig tro på Gud. Men det var länge sedan jag hörde rösten och fick de där "krusningarna" på ryggen. Tror det är viktigt att man ibland stannar upp och funderar. Tar sig tid att verkligen lyssnar på alla signaler som kommer från vår Herre. Att han får vara med i vår vardag. Hade planerat att göra annat nu på morgonen. Men ibland behöver man stanna upp och fundera lite.

Vad som kommer att ske idag, vet jag inte ännu. Men jag har stora förväntningar på vad som skall ske. Har ställt in hela mig på en positiv våglängd. Men jag är också medveten om att Gud inte låter något ske av sig själv. Han får använda andra personer eller mig själv, om han vill ha något utfört. Fick en liten signal för ett par dagar sedan. Det var en person som sa:"allt kommer att ordna sig, till det bästa. Det kommer att gå bra." Orden etsade sig in i min hjärna. Har mediterat lite på dem. Kanske håller det på att börja blåsa nya vindar, positiva vindar igen. Har också mediterat lite över talesättet "Efter regn, kommer solsken". Visst är det så!

Tro nu inte att jag blivit helt tokig och över religiös. Vilket ord "religiös". Det förknippar jag med människor som har en massa ritualer och lider av kyrkans ofta överdrivna måsten. Själv tror jag mer på en naturlig tro. Kanske i stillhet och ensam eller tillsammans med människor som tar det naturligt och inte har en massa måste och en speciell mall för tron. Det blir liksom enklare att leva så.

Återkommer vad som har skett under dagen. Tror på att vi ibland behöver dela vad vi upplever. Inte bara tillsammans med de närmaste, utan även offentligt ibland.

Tomas Tobiasson

Tomas Tobiasson