Jag måste bara få berätta, att jag äntligen bestämt mig för
att göra en stor förändring i mitt sätt att leva. Funderingarna har jag haft en
längre tid, men under den gångna helgen, tog jag mitt beslut. Jag har insett,
att det gamla sättet att enbart öka sin konsumtion av materiella saker inte
håller längre.
Det finns andra värden i livet än att ständigt vara på jakt
efter nya prylar. Prylar som ger tillfreds-ställelse för stunden, men inte för
någon längre tid. Besökte min gamla bilhandlare för några veckors sedan och
konstaterade att det var länge sedan sist. Han talade om för mig att jag
tidigare hade bytt bil var 14:e månad. Nu har det gått över 36 månader sedan
sist. Märker också att jag inte längre byter datorer eller mobiltelefoner lika
ofta. De två sista telefonerna har jag faktiskt övertagit av min son. De
fungerar alldeles utmärkt och kostnaderna har också minskat ganska rejält. Har
också frigjort en hel del tid, genom att minska mitt materiella innehav. Varje
pryl som införskaffas kräver mer av tid för att skötas och vårdas.
Tid är en av mina och många med mig, den största bristvaran
i våra liv. Men behöver det vara så? Skall även på denna punkt vara ärlig mot
mig själv och min omgivning. Jag kan inte säga att jag inte har tid, eftersom
jag brukar sitta och slö titta på en del tv-program nästan varje dag.. Tv-program
som inte ger mig någon större tillfredställelse mer än för stunden. Den tiden kan användas till något bättre.
Motioner, läsa, umgås….
Handlar det här med simpel living om att enbart minska
kostnaderna i livet? Har Tomas blivit tokig, tänker säkert många? Nej! Jag har
inte blivit tokig, tycker jag själv i alla fall. Det handlar inte om att jag
skall börja leva i en grotta och sköta uppvärmningen med öppen eld. Det handlar
om att jag har tröttnat på att hela tiden arbeta, för att skaffa mig en massa
prylar. Det handlar om att även jag skall få sätta mig ned i en skön fåtölj och
läsa en god bok, lyssna på skiva eller att ta mig en tur med min hund. Detta
utan att jag hela tiden, måste prestera något. Det handlar mycket om att det
finns andra saker i livet som jag missat tidigare och som jag nu vill göra. Det
betyder inte att jag i framtiden kommer att aldrig mer köpa en fler saker. Men
de saker som jag köper skall verkligen vara något som jag vill ha och de skall
vara av en del av mitt liv under en längre period än några få månader. Det
handlar också om att ta vara på de medel som jag lyckats skrapa ihop på bästa
sätt. Det handlar om ekonomi på ett annat sätt i framtiden.
Man behöver bara en bostad, en bil, en cykel…. Man kan ju
ändå aldrig använda mer än en sak i taget ändå. När det gäller kläder och skor,
så tänker jag även här dra ner lite granna. Jag behöver inte fler vita skjortor
just nu. Har över 20 stycken vita och jag behöver inte fler skor just nu.
Tanken är också att jag skall ägna mig mer åt att tänka,
umgås med verkliga vänner, ta mig tid att skriva ner vad jag tycker och tänker.
Bli lite mer socialt aktiv med andra ord. Visst har jag haft vänner tidigare i
mitt liv. Men de flesta kan man kanske inte betrakta som verkliga vänner, de
kan ses som mer ytliga bekanta. Vet inte hur många som verkligen känner mig
egentligen. Men skall vara ärlig mot både mina läsare och mig själv. Det är
väldigt få, om det finns någon över huvud taget. Men det är något som jag kommer att försöka i
min framtida livsstil. ”The old Tomas is back
in town again.” Det är säkert inte många som minns mig från
den tiden. Men under 80-talet, var jag en person som alltid presterade mitt
yttersta för att uppnå ett bra resultat. Var någon som man kunde lite på i ur
och skur. Hade förtroende hos många och hade även flera företroende uppdrag.
Något händ och jag levde inte så under en period. Mitt förtroende kanske inte
raserades helt, men vi kan väl säga att det naggats i kanten ganska rejält.
Nu gäller det att
visa vem jag verkligen är och börja bygga igen. Inga fler luftslott på lös
sand, utan ett liv som bygger på bergfast mark. Man säger att det aldrig är
försent att börja om. Men kanske är jag lite tveksam.
Men det är lika bra
att börja nu. Att åter ta kontroll över mitt liv och inte låta andra människor
göra det i mitt ställe. Det är synd bara att det skall behöva ta så lång tid
att erkänna sina misstag och vända om. Jag kanske låter som en väldigt
misslyckad människa. Men jag tycker själv inte det. Jag har haft en ganska bra
tid i mitt liv ändå. Kanske bättre än många andra, men jag tror att det kan bli
bättre.
Jag vet att det kommer att jobbigt, med mitt nya sätt att
tänka och vara. Men jag vet också att alla förändringar är jobbiga till en
början. Det är precis som med värmen på sommaren. Om det skulle gå från flera
minusgrader till 30 grader varmt över en natt, så blir det svettigt. Det fäller
att byta ”termostaten”, precis som på en gammal bil. Man bytte ju mellan vinter
och sommar termostat för att erhålla rätt värme.
Tror att även min förändring kommer att ta lite tid. Men som
vanligt, så gäller det att uppnå resultat. Räknar med att få ett resultat på
ett par års sikt, kanske kan det gå snabbare. Men mitt mål är inte att det
skall gå snabbt egentligen. Det får ta den tid det tar och man får kanske vara
glad för det lilla ibland.
Kommer säkert att återkomma till ämnet under sommaren och
hösten flera gånger. Jag har lovat mig själv att öppet deklarera mina fall och
segrar i den här frågan. Kanske kan jag inspirera någon annan människa, till
att göra samma resa. Jag tror att vi är många som skulle må bra över att våga
göra resan. Hör gärna av dig till mig om du vill hänga på. Det är en spännande
tripp som ligger framför mig och kanske dig.
Målet sägs ju inte vara något, utan det är resan som räknas.
Det är då vi kommer att få uppleva mycket både roliga och tråkiga saker. För
mig är det en smal stig som behöver röjas upp och snart kommer det att bli en
motorväg på stigen. Den gamla tiden är förbi, något nytt har kommit. Eller???
Skall du med på resan? Räck mig i så fall din hand, vi har kanske samma väg att
gå?
Tomas Tobiasson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar