Funderar på lite kursändring i livet.

Lördag den 28 juni 2014.

Vaknade i natt igen. Brukar vara så i perioder. Gick i säng strax före elva i går kväll. Somnade nästan omedelbart. Vaknade till strax efter midnatt. Försökte somna om. Gick inte.

Det är mycket tankar som far runt i mitt huvud nu. Har en massa nya projekt på gång, hela tiden. Har bl.a. börjat ta lite längre motionsrundor på kvällarna. Det tar lite tid, men det är något som gör mig gott. Den tid som jag lägger på detta, får jag tillbaka rätt snabbt. Blir piggare, får lägre blodsocker, bättre kontakt med våra hundar o.s.v. Detta kan vara en av orsakerna till att jag är vaken just nu.

Har även en del projekt på jobbet som gnager i huvudet. Skall satsa på mer marknadsföring och planerar mycket inför detta just nu. Samtidigt så finns det som alltid lite gamla surdegar som behöver göras, när den normala arbetsbördan blivit lite lugnare. Behöver också bestämma mig för att skära ner min arbetstid något, eller kanske bestämma mig för att släppa arbetet när jag går hem från kontoret på dagen. Att ständigt vara tillgänglig stressar hela tiden. Har blivit bättre på att lämna kvar sakerna på jobbet, men det kan göras mycket på den fronten ännu.

Läste en artikel i en bok i veckan. Där skriver en läkare att om man lägger mer än 40-50 timmar på sin arbetsplats som princip så, kommer hälsan, familj och vänner att svikta. Visst jag vet ju att det är så här. Har ju diabetes, övervikt och förlorat ett äktenskap förut. Att tro att man är 25 år fortfarande, är inte realistiskt. Åldern tar ut sin rätt och frågan är, vad man uppnår med hög arbetsbelastning. När många klienter sedan är tröga betalare och helst inte vill betala alls. Ja då kan man fundera, om man inte skulle gjort något annat istället.

Pratade i går med en leverantör som står mig närma. Han skulle ha fem veckor semester i sommar. Han sa att fru och barnen måste ha sitt. Visst skulle han gå in några dagar och jobba, även om han skulle prioritera familjen i år. Känner jag honom rätt, så tar han av sin sovtid för att koppla upp sig nästan varje dag. Jag vet hur det är. Det är svårt att ta ledigt och bara stänga av. Att vara sin egen är en livstil eller ett "kall".

Nej nu skall jag stänga ner. Måste försöka få lite sömn. Skall iväg strax efter kl. sju, för att hjälpa till med att lägga ett vittrings spår, för brukshundar. Intressant, avkoppling m.m. Hoppas han där uppe ser till att regnet upphör, innan det är dax att börja gå i skogen.

Mina viktigaste sociala kontaktnät.

Fredagen den 27 juni 2014.

God morgon!

Idag droppar det lite vatten ner från himmelen. Kanske inte det bästa vädret en juni dag, men för min del är det helt okej!

Det var roligt med all respons jag fick efter gårdagens lilla inlägg. Tro nu inte att jag är alldeles ensam och isolerad. Nej, jag har byggt upp ett nytt socialt nätverk. Är kanske lite sådan som person. Gillar att prata och umgås med människor ibland eller ska jag vara ärlig för det mesta.

Under gårdagens kväll hade vi en s.k. husgrupp. Det är en liten grupp av kristna människor som träffas varje vecka i varandras hem. Vad vi gör är att FIKA(viktig del), sjunger, läser bibeln, delar tankar och ber för varandra, andra personer, för våra kommuner och vårt land. Mycket enkel tillställning där man inte behöver ha någon teologisk utbildning för att deltaga. Tror på den här idén. Man behöver en mindre grupp att tillhöra där man på ett mer personligt sätt kan dela sin tro, tankar och livet i största allmänhet. Har själv inga större problem med att tala om vad jag tycker och tänker. Men jag vet att många människor har ett motstånd för att tala inför större grupper. Hade själv det före jag började jobba. För att inte prata om hur besvärligt jag tyckte det var att prata i telefonen. Jag gick hellre flera km för ett personligt möte, istället för att bara lyfta luren. Men den tiden är över. Även om många säger att telefonerna har tystnat så använder jag den ganska flitigt. Även om jag idag ofta använder mejlen och sociala media som kontakt plats.

I morgon skall vi ha DM i bruks på Mora SBK. Är en ganska ny medlem inom denna klubb, men jag har beslutat mig för att vara lite aktiv här också. När jag blev tillfrågad om jag kunde hjälpa till tidigt i våras blev svaret ja. Är väl lite ringrostig vad gäller hunderiet, men jag har kanske lite kunskap ändå. Har tidigare tävlat lite inom bruks och lydnad och hjälpt till som instruktör i några kurser. Sedan har jag haft några hundar genom åren. (tror det är 10st), så man kanske har lärt sig ett och annat. Här brukar jag tillbringa en till två kvällar i veckan.

Stora församlingen(Centrumkyrkan i Mora). Tillhör sedan några månader denna församling. Om den är så speciellt stor vet jag inte(ca 150 medlar i matrikeln). Men den är numera mitt andliga hem. Här samlas vi lite människor, för att dela vår tro på söndagarna och någon annan kväll emellan åt. Vi är en liten grupp som brukar samlas varje fredagskväll för att be också. Man brukar ofta tala om att man har ett andligt hem och det kan jag numera säga att jag har. Jag delar de flesta av församlingens officiella inställningar. Det finns några saker som jag har en liten annorlunda inställning till. Men den helt perfekta församlingen finns ju inte och den kommer heller inte finnas, så länge jag lever och tillhör den. Vad jag menar är att jag själv inte alltid är den mest perfekta kristna människan. Jag har också lite fel och brister. Det tror jag de flesta har. Men vi lever ju och skall leva. Då kommer man alltid att ibland göra fel. Även om jag aldrig har gjort ett fel själv(Skämt).

Jag har också ett socialt umgänge på min arbetsplats som jag uppskattar. Sitter tillsammans med flera produktionsföretag i en gammal industrilokal. Vi brukar samlas för att dela våra bekymmer över en kopp kaffe varje dag. Trevligt med andra ord.

Sedan gör mitt arbete att jag får ett antal naturliga sociala kontakter. Även om jag inte direkt umgås med mina kunder, så är de vänner ändå. De som man har haft länge blir som en arbetskamrat på något sätt. Man delar med andra ord mycket tankar och bekymmer av privat karaktär.

Sedan har vi det där med sociala media. Är ganska aktiv på Twitter och använder mig även av Facebook en del. Visserligen är det inte det samma som fysiska kontakter i verkligheten. Men det är ett sätt att hålla kontakt på ändå. Man får säga vad man vill om den digital-världen. Den har sina fördelar och sina nackdelar. Men vi kan ta mer om detta i kommande blogg.

Vill önska mina läsare en trevlig helg!

Tomas Tobiasson

Var tog alla vänner vägen, när det var jobbigt?

Torsdag morgon den 26 juni 2014.

Har bestämt mig för att bli mer öppen på nätet. Kanske låter lite konstigt men efter diverse på hopp för några år sedan, så är det dax att bli mer synlig. Genom att göra mig mer synlig så finns förhoppningar om att andra skall bli mer intresserade av mig som person och även läsa mina tankar ibland. Där igenom kommer den gamla förtalsidorna, att tryckas allt längre ner på söksidorna hos bl.a. Google.

Vad är det då som har skrivits om mig som person som är så viktigt att försöka trycka bort. Ja det står en massa "skit", om hur jag bedragit mina tidigare kunder. Något som inte är sant. Det hela började när jag beslutade mig för att säga upp en person från sin tjänst. Dagen efter hans sista arbetsdag, började helvetet på nätet. Det innebar en massa saker. Jag blev utsatt för olaga hot från kriminella grupper. Konkret så söktes jag av upp av indrivare, som försökte driva in påhittade skulder. Efter samtal med min advokat, polisanmäldes det hela. Detta innebar att jag under några månader fick leva i kappsäck. Jag hade ett visst polisskydd. Man startade en utredning. Man avlyssnade alla mina telefonsamtal. Jag uppmanades att inte vara på mitt kontor eller i min bostad. Hade under en tid polismän/kvinnor i min närhet. Hade även ett speciellt larmnummer på mina mobiler. Ringde jag dit så drog man igång alla tänkbara säkerhetsåtgärder. Bra? ja! men det tog en fruktansvärt lång tid innan första polismännen dök upp. Min telefon ringde av misstag upp larmnumret en gång. Det tog över 45 minuter innan första polispatrullen var på plats. 45 minuter! På den tiden hade det kunnat hända mycket. Vet inte riktigt vad man kan förvänta sig av samhället? Men att kalla detta för förstärkt skydd, är enligt min personliga åsikt löjligt. Det hände en hel del annat också. Men vill inte gå in på detta. Det hela slutade med att utredningen lades ner. Vid genomgång av ärendet hos polisen, fick jag klart för mig att utredarna ville lägga ner utredningen, med tanke på min säkerhet. Det fanns vissa ledtrådar till personer, med tungt organiserad brottslighet bakom. Man ville gärna ta del av min information, men man ville inte sätta stopp för deras verksamhet. Den tidigare anställde var en person  som myndigheten var mycket intresserad av. Jag polisanmälde även de anonyma förtal som publicerats på nätet. Resultat utredningen lades ned.

Vad hade jag förväntat mig av samhället? Jag trodde att myndigheter i detta land skall hjälpa den individ, som utsätts för hot. Att man skall vara öppen och svara ärligt på de frågor som ställs, namnge personer som man blir hotad av och vid fotokonfrontation även peka ut dessa personer. I gengäld förväntade jag mig att man skall få det skydd som krävs för sitt liv och hälsa. Jag tror inte att man kan förvänta sig att ha en ständig följeslagare, men kanske lite mer råd än "Vi rekommenderar dig från att inte sova hemma och inte vara på ditt kontor just nu".  Som självtänkande människa med någorlunda intelligens och självbevarelsedrift, är det något som man kan förstå själv. Det krävs ingen utbildning till åklagare eller säkerhetspolis för det. Att min familjesituation och mitt företagande inte höll längre är bara ett faktum. Skilsmässa och konkurs, kom som ett brev på posten. Jag vill inte skylla hela skulden på samhället, men en stor del av detta ansvar vilar på dess axlar.

Det har nu gått ett par år sedan det hände och jag har startat om mitt liv. Om man nu kan starta om? Jag skulle vilja säga att det går inte att starta om sitt liv. Det man kan göra är att man kan förändra sin livssituation och försöka tiden läka de sår som uppstått. En fråga som alltid uppkommer, är var tog alla vännerna vägen. Ja vart tog ni vägen? Idag finns det inte många kvar från den tiden. Jo det finns en handfull personer kanske. Men var är de andra?

Jag skall inte klaga! Jag har lyckats bygga upp ett nytt kontaktnät nu. Men var fanns ni när det var jobbigt. Några av mina s.k. kristna vänner sa "vi tänker på dig och ber för dig Tomas". Men vad gjordes konkret? Det finns alltså en handfull människor som ringer ibland. Resten ??? Om det är någon som läser detta av mina tidigare s.k. vänner, (numera bekanta) så hör gärna av Er. Jag är inte farlig, men kanske lite kantstött. Inte sur man kanske lite besviken. Jag är beredd att förlåta och gå vidare som sägs vara en världens största gåvor.

Lever idag ett ganska normalt liv. Har startat om igen(företag), lever tillsammans med en ny kvinna, har hittat en ny församling och har börjat bygga upp ett nytt kontaktnät. Mår idag ganska bra, med andra ord. Börjar komma på banan igen och börjar få förtroende för människor igen. Det tog lite tid, men "The old Tomas is back again". Har tagit bort en del negativa sidor från 80 t.o.m. 00 talet. Men jag finns här, precis som jag är.

Detta inlägg blev ganska långt. Men jag bara känner att jag måste delge mina läsare detta.

Ber om ursäkt men jag har inte korrekturläst denna blogg. I morgon kommer det mer saker. Men det kommer att bli mer upplyftande jag lovar.

Ha det bra!
Tomas

Sommar Sol och Semester ??

Onsdagen den 25 juni 2014.

Sitter som vanligt på mitt kontor och har börjat tänka lite på det där med Sommaren. Är den något för  mig egentligen? Ärligt talat så vet jag inte riktigt det. De flesta som känner mig lite närmare tror jag vet att jag älskar vintern och allt som hör till den. Är lite konstig kanske, men det är väl ändå så att man skall vara ärlig mot de som ändå följer mina funderingar ibland.

De flesta av mina vänner pratar om semester just nu. Vad de skall göra och vad de längtat till denna ledighet. Själv så tillhör jag dem som inte direkt har någon direkt semester inplanerad i år. Det beror på att jag trivs ganska bra med att jobba.  Visst kommer jag säkert att ta några dagar ledigt, men mina kunder måste hela tiden kunna nå mig. Det har blivit mycket lugnare på telefonerna den sista veckan. Men snart är ledigheten över för de flesta. Då är det bra att ha jobbat, undan allt det där som aldrig blev tid för tidigare under året. Det måste ändå alltid göras förr eller senare. Även om min läromästare lärt mig att det finns saker som kan ligga till sig lite och på det sättet löser de ofta av sig själv. Tror inte riktigt på den filosofin längre. Kanske funderar så inom olika branscher, men inte inom mitt företag. Träffade en familjefar för ett par år sedan på en camping. Han tyckte det var skönt att vara ledig och tyckte han och hans familj var värda denna ledighet. Sedan frågade jag vad han gjorde i den vanliga vardagen. Svaret kom snabbt. "Jag är arbetslös och har varit det i ett par år". Som tur var behöll jag lugnet. Att vara arbetslös och sedan tycka man var värd semester??? Har funderat lite över det ibland. Kanske så var det inte ledigheten som semestern innebär som var skön, utan kanske miljöombytet. Hoppas det i alla fall.

Sedan har vi det där med mitt lilla vikt problem. Just nu har jag gått upp några kilo igen.   Ja jag vet att jag börjat äta lite mer Godis och Glass. Men man måste ju få unna sig något gott i bland. Vet att det är som att spela ryskrolett. Speciellt om man har diabetes som jag. Men livet skall vara gott att leva, annars kan det kvitta!